I skuggan av Trumps presidentorder om inreseförbud har han utfärdat en annan som underlättar deportationerna av papperslösa. Under valkampanjen lovade han ju att deportera elva miljoner papperslösa latinos. Det kräver starkare befogenheter för federala myndigheter. Antagligen kommer man till exempel återuppta de razzior på arbetsplatser som man slutade med för kanske tio år sedam. Men först av allt gäller det förstås att knäcka de storstäder som förklarat sig vara Sanctuary Cities, dvs städer som är säkra för papperslösa. Det är en rätt gammal rörelse där städer som Los Angeles, Chicago, Miami, New York och mängder av små universitetsstäder ingår. De vägrar helt enkelt samarbeta med de federala migrationsmyndigheterna, de lämnar inte ut information, besvarar inte frågor och deras poliser får inte leta efter papperslösa med avsikt att deportera dem. Trump hotar nu med att hålla inne federala medel tll de här städerna.

I Sverige hamnar naturligtvis alla socialdemokrater i miljöpartister nu i en besvärlig situation. Varje protest mot Trumps migrations- och flyktingpolitik är omöjlig utan ett stort mått av självreflektion. Den rödgröna regeringen (med Anders Ygeman i ledningen) lägger nu ett liknande deportationsmaskineri på plats som det Trump drömmer om. Ygeman har föreslagit arbetsplatsrazzior även där det inte finns misstanke om brott. Gränspolisen tvingar ut uppgifter från landets socialsekreterare om papperslösa. Några Sanctuary cities skulle aldrig accepteras av den svenska regeringen. Och Sverige har sedan ett drygt år i praktiken inskränkt asylrätten.

Kritik av amerikanska förhållanden har ofta fungerat som dimridå för att slippa tala om svenska och europeiska. Kommer det upprepas nu? Eller kan kritiken av Trumps politik bli ett plank som skickar tillbaka bollen hit? Alla fördömer planerna på en amerikansk mur mot Mexiko, men håller inte EU:s medlemsländer på att bygga en liknande mur genom Medelhavet och den östra landgränsen?

Kan vi få lite självkritisk eftertanke i den rödgröna regeringen?