Godhetsfrågan

Sting är den mest värdelösa Polarpristagaren någonsin. När hans debutsolo kom ut jobbade jag på rocktidningen Schlager. I min recension sågade jag den hårt. Det är jag fortfarande, trettio år senare, stolt över. Han personifierar kombon av pretantion och slätstrukenhet.

Läs i stället Elisabeth Hjorths fina artikel i Sydsvenskan om godheten. Även om Ann Heberlein inte nämns uppfattar jag den som en polemik mot hennes urspårningar. Hjorth skriver bland annat så här:

”Just nu pågår en galopperande och närmast total avvisning av unga människor vars enda brott är en önskan att leva. De bär sina drömmar genom ett fientligt Europa för att få dem avslutade med ett beslut på ett papper. Alla överlever inte det. Post it-lappar med svenska övningsord plockas ner i ett rum där en pojke tog sitt liv. Ingen fanns där för att rädda honom.
Samtidigt finns ett civilsamhälle på fötter för dem som politiken har svikit. En rörelse med förgreningar för ensamkommande barn, för dem som ber om pengar på gatan, för en ordning där svarta liv räknas. En etisk politik skulle rikta uppmärksamheten mot dem som delar sin oro med dem som lever i fruktan. Det största politiska misstaget som begåtts de senaste åren är att välja bort denna opinion.”

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s