Arena läggs ner

För precis en vecka sedan fick jag veta att Arenagruppen ska lägga ner samhällsmagasinet Arena. Pengarna är slut. Det är sorgligt. Jag var med att starta magasinet för 24 år sedan och slutade mitt jobb som chefredaktör 2010 för att bli frilans.

Samma dag som jag fick veta att Arena läggs ner lämnade jag Dagens arenas ledarredaktion. Jag har länge tänkt lämna den, eftersom jag helt enkelt tröttnat på att skriva ledare. Det började bli dags att dra vidare. Tanken var att sluta senare i vår. Men när det här beskedet kom kändes det bättre att hoppa av omedelbart. Mitt engagemang började med Arena och slutar med Arena.

Ofta undrar nog alla i mitt yrke vad allt man skriver egentligen betyder. Lämnar man några spår eller är allt som förbiflytande vatten? Min slutsats är för det mesta av det dystra slaget. Jag lyckas försörja mig, men jag förändrar ingenting. Men just Arena tror jag trots allt är annorlunda. Den bidrog till att öppna en sluten och självbekräftande svensk vänster.

Under 90-talet genom sin öppna attityd och polemik mot den statskramande och allmänt globaliseringsfientliga vänstern, den som sade nej till alla nya impulser. På 00-talet genom att med tillspetsade ord ge plats för nya ofta kontroversiella synsätt. Vi skrev tidigt om queerfeminism, postkolonialism, Europafederalism, hedonism, sexpolitik, global rättvisa och riktade hård kritik mot hänsynslös narkotikapolitik.

Redan i Arenas första nummer hade vi en intervju med den postkoloniala banbrytaren Edward Said. Det postkoloniala utvecklades till ett fantastiskt spår. Vi skrev oerhört tidigt om strukturell rasdiskriminering i Sverige (typ 1996), om papperslösas villkor (innan ens ordet papperslös fanns), om kolonialismens och slaveriets skugga över svenska städer, om flyktingsmuggling, vi föreslog tidigt fri invandring, angrep den nationella vänstern och presenterade begreppet kosmopolitik. Som bäst var tidningen intersektionell, den vävde samman klass, kön, sexualitet och hudfärg. I de avseendena tror jag Arena var betydelsefull och faktiskt bidrog till att förändra svensk vänster och göra den mer frihetlig.

På bokmässan mötte jag en gång en läsare, partipolitiskt aktiv i en medelstor svensk stad. Han hade följt tidningen från början. Han berättade att han alltid blev lika arg, men ändå fortsatt att läsa och nu tvingades erkänna att Arena ändrat hans samhällssyn. Det var det bästa betyg jag kunde tänka mig. Det var ju så vi ville att den skulle fungera.

Andra inom vänstern var däremot alltid arga. Arena var avskydd. I DN skrev Kajsa Ekis Ekman att hon ”fick ont i magen” av Arena. Karolina Ramqvist och jag tyckte det var så klockrent att vi använde det i tidningens egna annonser.

Att Arena läggs ner när konservatismen blåser in över Europa, och allt tidningen stod för är hotat — även av den rödgröna regeringen — känns både illavarslande och typiskt. Kulturradikalismen går mot bistra tider.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s