Orsakerna till Rakhmat Akilovs terrordåd i Stockholm är många. En människa kan inte summeras i ett ord. Men vad hade hänt om han fått uppehållstillstånd?

Nu fick han avslag och eftersom han inte ville/kunde återvända till Uzbekistan hamnade han i papperslöshetens svenska mörker. En livssituation utan något enda hopp om  rimliga livsvillkor och bättre framtid. Hans liv kändes antagligen, på goda grunder, redan som förlorat.

Terrordådet bprde utlösa en diskussion om papperslöshetens villkor som ohållbara. I stället förstärker det den rödgröna regeringens ambitioner att bygga upp ett deportationsmaskineri landet aldrig sett motsvarighet till. Polisen vill nu ha mer resurser i jakten på papperslösa. Politiker säger saker utan att först tänka efter. Men det är en verklighetsflykt. De papperslösa kommer aldrig försvimna. De är ett fenomen sammanbundna med migrationer, snåla asylsystem och tillknäppta medborgarskap.

Staten kommer fortsätta utvisa papperslösa. Det har den rätt att göra, eftersom medborgarskapssystemet är utformat så. Men de papperslösa måste samtidigt också ges en strimma hopp om att efter en tid ändp kunna få uppehållstillstånd.

Det nuvarande systemet är som en mörklagd och låst fångcell mitt i det öppna samhället. Det förstör de papperslösa som lever i den och den underminerar hela samhället. Med jämna mellanrum kommer inlåsta bli galna, som Rakhmat Akilov. Man behöver inte ha särskilt mycket empati för att förstå den existentiella ohyggligheten.

Kan vi få en mer verklighetsanknyten debatt om papperslöshet? En där kunskap trumfar de reåressiva reflexerna.