Sameblod

”Sameblod” är en väldigt konstig titel. Blod? Gener? Biologi? Filmen avslöjar inte någon som helst ironisk eller polemisk eller lekfull mening. Titeln är på allvar. Hur tänkte dom där, undrar jag.

Jag måste vara sist i landet att se ”Sameblod”. Allt är sagt om den. Men efter att ha sett den i går var jag så glad. Den är ju underbar. Enkel story. Fantastisk och rätt minimalistisk regi. Och sällsynt fint skådespeleri. Påståendet att normkritik utmynnar i platt propaganda tuggas på kultursidorn. Men de överlägset två bästa svenska filmerna på senare år, ”Jätten” och ”Sameblod”, är ju exempel på motsatsen: hur normkritik ofta utmynnar i fantastisk konst.

”Sameblod” är ju så enkelt genial eftersom den berättar om det kulturella förtrycket mot samerna — den klassiskt koloniala kombon av överhetsbeskydd av samisk livsstil/kultur och förbud att definiera sig på egna villkor med egna rättigheter — genom att berätta om en ung kvinna som till varje pris vill sluta vara same, passera och bli svensk. Den förväntade frigörelseberättelsen vänds upp och ner. Världen blir tydligare så.

Det ena sorgliga är väl att filmens slutscen faller megaplatt i ett slags dramaturgisk kompromiss. Men det spelar egentligen ingen större roll. Jag vill ha en fortsättning. Hur gick det egentligen för den unga kvinnan i Uppsala? Hur blev hennes liv? Jag har undrat enda sedan filmen slutade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s