När Hanna Stjärne blev vd för SVT lovade hon att åtgärda företagets mångfaldsproblem. Frågan skulle prioriteras. Det var på tiden. Varje gång jag slår på tv-nyheterna ler gammelsverige mot mig. När jag sedan går ut på torget omsluts jag av det moderna.

Omgörningen av ”Gomorron Sverige” var en chans som schabblades bort. När nyhetschefen Ann Lagercrantz presenterade sitt ”dreamteam” var det en upprepning av det gamla. Hur förklarade hon det för sin vd? Offentligt sa hon att det inte finns tillräckligt kompetenta programledare med så kallad invandrarbakgrund. Inte? Det är samma sak självgoda redaktionsmän förr sa om kvinnor för att kunna behålla makten.

Tretton nuvarande och tidigare medarbetare protesterade i en uppmärksammad artikel (Expressen Debatt 17/5). Tonen var allvarligt upprörd. Den avslöjade ett företag som inte mår bra. Där chefer säger en sak och gör en annan.

I går skulle saken ha vädrats i ”Aktuellt” och Lagercrantz möta någon av kritikerna i ett direkt samtal. Men det blev av någon anledning inställt. I stället fick vi en sedvanlig sändning med inslag av Nike, Jon, Karin, Magnus, Ulf, Stina, Malin, Erik, Andreas, Erika och Per Anders innan ”Kulturnyheterna” avbröt med Kim och Arash. Det var pinsamt.

I snart 20 år har medierna fått upprepad kritik för att vara ett vithetshav. Besvärade chefer har alltid lovat förändring. Men motståndet fortsätter – och är alltid undanglidande.

BBC:s morgon-tv är en skarp kontrast till SVT:s. Representation är viktigt, i synnerhet i public service. Den är ett ställningstagande om samhällsinriktning. Åt vilket håll pekar SVT?