Europeisk jämlikhetspolitik

Majoriteten av svensk vänster är motståndare till ett mer förenat EU. Därför står de helt handfallna inför självklara önskemål om en europeisk jämlikhetspolitik. Det är obegripligt. De drömmer om jämlikhet, men blockerar alla möjligheter till politisk förändring.

Men det finns andra röster. En sådan är Hanna Eklund, numera jurist på ett universitet i Paris. För Arena idé har hon skrivit rapporten ”Transnationell jämlikhetspolitik: en rapport om den europeiska konstitutionen och framtidens vänsterprojekt”. Den är kanske lite surrig i början, men blir efterhand mycket läsvärd. Hon ansluter till gamla Europapolitiska ambitioner och en ständigt pågående diskussion om ”det sociala Europa” — men som aldrig fått fäste i svensk samhällsdebatt. I svensk vänsterdebatt är hennes ståndpunkter aparta, för övrig europeisk vänster tillhör de huvudfåran.

Hon redogör bl a för tidigare lagstiftningsoffensiver — blygsamma men betydelsefulla i vardagslivet — som kom på 1970-talet och sedan under Delors sista år på 1990-talet. Det är ett arbete som nu måste återupptas. Det räcker inte med dialogsystem, som regeringscheferna gillar, utan de behöver kompletteras med lagar och regler för ökad trygghet på arbetsmarknaderna och en omfördelning av resurser.

Eklund har en del konkreta förslag. Man kan säga vad man vill om EU:s jordbrukspolitik, men hon argumenterar att den rymmer en logik som faktiskt kan användas för att reglera social omsorg i Europa, för att stärka vården och omsorgens lokala föränkring och hindra utförsäljningar till transnationella storföretag.

Hon noterar också hur privilegierade länder i norra EU, hon pekar på Sverige som ett exempel, försöker inskränka den fria rörligheten för fattiga EU-medborgare, och därmed göra den till en klassfråga. För att motverka detta föreslår hon ett EU-finansierat bidrag för arbetssökande som vill arbeta i ett annat unionsland.

Och slutligen föreslår hon en omläggning av EU:s stöd till fattiga länder och regioner skiftar karaktär: från bidrag till offentliga institutioner till kontantbidrag till fattiga EU-medborgare.Hon identifierar en gammal tanke från Kol- och Stålunionen då direkta bidrag fanns för de som arbetade i gruvorna och stålverken.

Inget av detta är möjligt utan att EU får egen beskattningsrätt — en fråga som i Sverige betecknas som en fantasi men diskuterats länge i EU. Eklund föreslår en ny diskussion om skatter på finansiella transaktioner, en fråga där elva medlemsländer nu gått vidare men med idén att pengarna ska in i de egna statsbudgetarna. Eklund vill att förslaget återgår till där det började: som en skatt för att förstärka EU:s budget. Själv anser jag att flygskatter borde passa bättre på EU nivå än på medlemslandsnivå.

Om EU ska ha beskattningsrätt krävs en fullbordad demokrati, dvs en maktöverföring till det folkvalda Europaparlamentet. Federalism, demokrati och social rättvisa hänger samman.

Läs Hanna Eklunds rapport. Den bidrar till att bryta den svenska vänsterns självskapade inlåsning och finns här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s