Efter Trumps valseger har White Working Class blivit nyckelordet i amerikansk vänsterdebatt. För att förenkla har det fått sin förkortning: WWC. Allt har handlat om WWC. Frågan har också spillt över till Sverige på ett sätt som man inte nödvändigtvis är särskilt bra. I USA har många inlägg kapslat in en antydd återkomst för en vit vänsterrasism — naturligtvis aldrig uttalad, men ändå märkbar. Den kommer som en reaktion på hur invandringen förändrar amerikansk demografi, på idén om en mångkulturell politisk koalition, på spetsig antirasism men också på demokraternas ovilja att parata om klasskillnader (men i den framväxande diskursen återupprepas den gamla rasistiska stereotypen att arbetarklassen alltid är vit, för det mesta manlig och aldrig queer). I senaste American Prospect finns tre läsvärda artiklar som på lite olika sätt behandlar och även bemöter fixeringen vid WWC. De präglas av ett slags eftervalsanalsens eftertanke, och bevisar att de verkligt intressanta texterna om en stor politisk händelse ofta dröjer minst sex månader. Långsamhet, alltså.

Den första av opinions- och kampanjanalytikern Stanley Greenberg (som alltid har intressanta saker att säga, alltid från vänster) är ganska konventionell om WWC och valet, men uppmärksammar i synnerhet kvinnorna och förnekar inte att den mångfacetterade koalition demokraterna byggt upp måste hålla samman.

Sedan är det tre detaljnördiga analytiker av demografi och politik, en av dem den extremt inflytelserika och läsvärda Ruy Teixeira, som understryker att partiet måste bli en försvarare av arbetarklassen oavsett hudfärg — eftersom inga eftervalsanalyser i världen bromsar den snabba demografiska förändringen av landet där WWC:s andel av befolkningen hela tiden sjunker.

Ekonomen William Spriggs  skriver befriande skarpt under rubriken ”Why White Worker Theme is Harmful” att ”For Democrats, the prblem with language that emphasizes the white working class as a separate problem from rising inequality of income and wealth is that it will racialize he debate rather than emphasizing the common assault on all who are not rich.” Det är ojämlikheten som problem för alla vänstern måste hålla blicken på, inte bara betona en av de grupper som ligger i underläge.