I dag höll Macron sitt stora EU-tal på Sorbonne. Det ska bli spännande att läsa. Jag har ju läst de liknande tal han höll före presidentvalet, och dom var ju uppmuntrande för en demokrat och federalist som jag. På Studio ett hör jag Ann Linde och andra tala lite oklart om att han upprepar den gamla franska linjen. Men det är knappast korrekt. Jag uppfattar i stället att han övertagit den gamla tyska hållningen, som är federalistisk, samtidigt som Merkel lämnat den. Macron fullföljer snarast den syn på Europapolitiken som tyska socialdemokrater som Helmut Schmidt och Willy Brandt stod för, med betoning på social utjämning och demokratisering. Ja, det är faktiskt så att Macron säger samma saker som jag skrev i min Europabok i våras  ”Är vi framme snart?”.

Jag hör bl a att han tänker föreslå beskattningsrätt åt EU via Tobinskatter på finansiella transaktioner. I somras hoppade han av den överenskommelse som fanns om sådana skatter. Då blev jag besviken. Nu förstår jag varför. Dom skulle gå till medlemsländernas egna budgetar. Macron vill tillbaka till ursprungsförslaget att de ska in i EU:s budget för att möjliggöra expansiva satsningar mot arbetslöshet och jämnare fördelning. Lysande.

För någar veckor sedan höll även Juncker tal, sitt s k State of the Union. Det var fyllt av stridsvilja, och för första gången uppmärksammades det stort i media. Förr kände jag mig som ett ensamt UFO som alltid läste State of the Union-talen. Det finns en intressant ”detalj” (en stor sådan) i slutet där han avvisar flerfartsmodellen för att i stället förorda att alla ska med, bland annat i euron. Vilket är helt rätt. En politisk union kan inte ha en egen valuta som några står utanför. Nu har det bestämts om en stor regeringskonferens våren 2019, några månader före valen till Europaparlamentet. Där vill Juncker ha besked om euron från länder som Sverige. Intressant! Jag antar att han vill ha ordentliga avsiktsförklaringar från t ex Sverige om att vi fortfarande står för medlemsvillkoret att vi ska införa euro. Hur ska den svenska politiken hantera det. Vad säger Ann Linde?

För två år sedan sade många att EU var slutkört. Nu har det återvänt. Alla verkar inte så glada.