I dag kommer EU-parlamentet med all säkerhet rekommendera att Rådet beslutar om paragraf sju för Polen. Det innebär att landet skulle förlora sin rösträtt i unionen. Orsaken är enkel Polen bryter mot unionens demokratiska grundprinciper och utvecklas i allt mer auktoritär riktning. Jag tycker det är bra. Den svenska regeringens försök att förhala processen är ett misstag. Hur det går är en annan sak. Rådet måste vara enigt om paragraf sju. Alla tror att Ungern kommer ställa sig bakom Polen. Så blir det antagligen. Men jag är inte alls säker.

Situationen i Polen är mycket allvarligare än vi riktigt uppfattat. Tidigare i år kom Peter Johnssons bok ”Polen! Quo Vadis?”. Den är läsvärd redogörelse för situationen. (Men eftersom den är utgiven på ett undanskymt förlag — Carlssons — har den inte fått särskilt mycket uppmärksamhet. Orättvist!). Johnson bor sedan många år i Warszawa och var tidigare GP:s korrespondent.Jag samtalade med honom om Europafrågan på ett seminarium i Linköping för någon månad sedan. Därför läste jag boken. Annars hade jag också missat den.

Den inleds med en lite onödig rekapitulation av upplysningstanken. Men sedan är den precis, enkel att läsa och oerhört oroväckande om läget i Polen. Johnson är pessimist, trots att det fortfarande finns en bred opposition mot regeringen. Och trots att PiS valseger nog bäst förklaras av att de andra partierna hamnade i tillfälliga (?) kriser av olika slag. Men kommer nästa val bli ett fritt och rättvist val, undrar han dystert. Kommer landet röra sig mot ett Majdanuppror?

Boken är en kraftfull dementi av att högervågan grundar sig i växande klasskillnader och ökad fattigdom. Ett vanligt synsätt i Sverige. Johnsson redogör för forskningen. En stor majoritet av landets befolkning har fått snabbt stigande välstånd. Polen är Europas ekonomiska under. Inkomstskillnaderna sjönk 2013-2015. Den extrema fattigdomen minskade. Kriminaliteten sjunker. Arbetslösheten är den lägsta sedan 1989. Däremot plågas landet av ett oerhört lågt s k samhälleligt kapital, alltså en brist på tillit mellan människor och i förhållande till staten/myndigheter/politiken. Medborgarskapet är svagt.

Den konservativa vågen är i stället grundad i värderingar. Den socio-ekonomiska faktorn ska kanske i stället formuleras som en kris när höga förväntningar inte alltid infriats.

Det finns inte längre någon dialog med EU, eller med Europarådets Venedigkommission och ingen respekt för Europadomstolen. Polens regering har demonstrativt vänt allt sammans ryggen. Om inget händer kommer landet försvinna ur EU och förvandlas till ett Vitryssland. Johnson förklarar PiS hårt konservativa nationalism som messiansk: först måste landet lida för att sedan resa sig som vägledare för hela Europa.

På nationaldagen demonstrerade tiotusentals i Warszawa under banderoller om en förintelsepolitik mot Europas muslimer. Det är dags för paragraf sju.