Man bör naturligtvis vara lite avvaktande huruvida EU:s nya Sociala pelare får någon faktiskt betydelse. Men de kommentarer jag nu läser, mest från höger men även vänster, är förbluffande. De vill hindra varje litet steg mot ett EU präglat av ekonomisk trygghet, stabilitet och välfärd — det som med populär byråkratiska kallas social hållbarhet.

Den sociala pelaren är inte snömos. Den kan bli en första liten vändpunkt. Förra veckan lyssnade jag till Allan Larsson, Junckers särskilda medarbetare för de här frågorna, på ett seminarium som Arenagruppen ordnade (finns säkert som podd på deras hemsida). Det framgick att pelaren ska integreras i de processer som kallas den europeiska terminen. Det är i de som Rådet med Kommissionens hjälp kontrollerar medlemsländernas budgetarbete — i första hand eurozonens. Det har varit åtstramningspolitikens mörka hjärta. De kan där ha synpunkter, men också ha direkta krav (i skarpaste läge med sanktionsmöjligheter, Spanien var nära att som första land åka dit i våras) på förändringar hos medlemsländerna. Det är en process som regeringscheferna har makten över, men det folkvalda Europaparlamentet står helt utanför. I det ständigt pågående arbetat ska nu den sociala pelaren in. Men i hur hög grad är omöjligt att riktigt veta. Det avgörs av de gamla vanliga värderingsstriderna. Det kommer ta säkert fem – sex år innan vi kan börja se mönster. Det finns alltså anledning att vänta med domen. (Och till alla rädda sossar: Sorry, det är en process som har klart överstatliga drag).

Det här är en liten pusselbit i de stora förändringar EU med all säkerhet kommer genomgå de närmaste femton åren. All Europapolitik kommer att handla om att konsolidera och stärka euron, för att förhindra en upprepning av valutakrisen. Exakt hur de kommer se ut, i vilken riktning de kommer gå (Macrons eller Merkels) är oförutsägbart. Men förändringarna blir stora. Politiken kommer stärkas. Den sociala pelaren, som ju i första han berör valutaunionen, är ett exempel. Det kommer mer. jag lovar.

Alla gillar inte det här. Jag gissar att dagens huvudledare i DN tecknar huvuddragen i hur motståndet kommer se ut. Läs den. Det är så Sveriges framtida Boris Johnson kommer argumentera. Han anländer inte från Vänsterpartiet, utan från den borgerligt rödmosiga missnöjespopulism som DN nu uttrycker. Det är en anmärkningsvärd ledare av en typ jag nog aldrig tidigare läst i DN.

Jag har länge spekulerat i att Sveriges framtida EU-medlemskap inte är givet. Om all framtida EU-politik, alla reformer, all fördjupning, utgår från valutaunionens behov, vart tar då de länder som inte vill ha någon euro vägen? Det är Sveriges fråga. Snart kommer de andra medlemsländerna vilja ha ett svar.