I dag skriver Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om #metoo och namnpubliceringarna efter sluggerangreppet från Åsa Linderborg och invändningar från många andra. Den för ett läsvärt och nyanserat resonemang kring frågan om att publicera namn eller inte. Men man kan notera två saker. 1. Mattsson försöker dämpa  att Expressen gått i spetsen för namnpubliceringar, genom att peka på att andra också publicerat (bl a SR:s av kulturprofilen vilket är märkligt eftersom allmänintresset att uppge namnet på en person ytterst få känner till är rätt obefintligt). 2. Han försvarar inte med ett ord den egna tidningens spektakulära namngivning av Fredrik Virtanen på sex helsidor, trots att det är just den som väckt flest invändningar. Mattsson är helt enkelt på defensiven. Har eftertanken slagit till?