Livet efter Bataclan

Efter attackerna mot Bataclan och andra platser i Paris förklarade Frankrikes president att landet befann sig i krig. Det lät dramatiskt, men var en rimlig slutsats. Under tolv månader dödades 230 fransmän av revolutionära islamister i ett försök att vidga krigen i Mellanöstern till Europas storstäder.

I huvudstaden samlades människor för att träna hjälp åt skottskadade. På skolorna hade barnen upprepade skyddsövningar. Regeringen införde undantagstillstånd.

I ”Efter attentaten” undersöker tevejournalisten Christian Catomeris följdverkningarna. Med känsliga fingertoppar följer han sprickorna i landet. Han fångar upp de krasande ljuden när de sprider sig genom staten, samhället och mest av allt rakt in i människornas liv.

Där finns Charles, samhällsläraren som gömde sig på Bataclans vind, hamnade i djup kris och tvingades lägga om hela sitt liv. Julia, en ung egenföretagare och muslim som utsattes för polisens hänsynslösa husrannsakningar, sattes i kommunarrest utan orsak och kastades ut i ovisshet. Och Abdelghani som gick en försoningsvandring längs landsvägarna.

Jag sugs fast som av hundra små magneter. Det är berättande journalistik på bästa nivån, som en dokuroman med mänskligt vidvinkelseende och samhällsanalytiskt djup.

Panikens nedbrytande följdverkningar klarläggs månad för månad. Högerpolitiker föreslog stora interneringsläger för muslimer med hotfull profil. En lynchmobb drog fram på Korsika. Kvinnor i ”olämpliga kläder” bötfälldes på stränderna. Catomeris undrar om Frankrike drabbades av islamopsykos. Men han noterar också motrörelsen mot allt hat, en ny medborgaranda.

Valet av Emmanuel Macron blev en slutpunkt. Det var som om landet började andas igen. Varför de hårda batongpolitikerna förlorade, i alla partier, lyckas Catomeris inte riktigt förklara. Men alla farliga sprickor är kvar, konstaterar han. De har bara slutat röra sig. För tillfället.

 

Christian Catomeris: Efter attentaten (Leopard).

 

 

En reaktion på ”Livet efter Bataclan

  1. Hej Per

    ”Livet efter Bataclan” Skiver du ”Men han noterar också motrörelsen mot allt hat, en ny medborgaranda.”
    ”Valet av Emmanuel Macron blev en slutpunkt.”

    Du har fel i den viktiga frågan. ”Varken bankir eller fascist” har någon skrivit på de två valafffischerna för
    presidentkandidaterna Emmanuel Macron och Marine Le Pen i Frankrike. Det var ett viktigt ställningstagande

    Kapitalets internationalism vill förena världen (t.ex EU projektet.) och nationalismen vill splittra världen. Både ideologierna har de egna anhängare som idag bekämpar varandra. Vem har rätt?

    Svaret är att ingen av dem har rätt och både har rätt! Om vi ska kunna undvika den totalitära fällan som
    den globala spekulationsekonomin gillrat för oss. Då måste vi stå med den ena foten i den lokala världen och med den andra foten ska vi stå i den globala världen. Och kombinera lokal och global solidaritet.

    Kulturradikalismen var en term för att mildra konflikter i ett konfliktfylld situation. Mellan modernitet och tradition, mellan frihet och trygghet, mellan relativism, rörlighet, gränsupplösning och människors behöv av ett (historisk) sammanhang. Hellre dialog än kortslutning av det offentliga samtalet!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s