Överrumplad av Ingmar Bergman

Gunnar Bohlin ska efter årsskiftet göra en Bergmanpodd. Han och gäster ska se Ingmar Bergmans alla filmer i kronologisk ordning. Kul. Jag håller på med samma sak, alltså se allt kronologiskt och old school, dvs på dvd, sedan i september. Jag hade ejelt enkelt dålig koll på hans filmer och ville bilda mig. Ska i kväll se min trettonde film, ”Det sjunde inseglet”, från 1957 som jag minns som en seg film med hög status.

Jag har aldrig varit en stor Bergmanfan. Men har nu omvärderat honom. Det är de tidiga filmerna, där någon annan skrev manus eller han utgick från en novell eller roman, som överrumplat mig. Det är filmer jag nog aldrig sett, som t ex ”Hamnstad” från 1948.

Jag har rätt bra koll på europeisk (fransk, italiensk och brittisk) samt amerikansk film från samma tid. Men jag har aldrig sett några som riktigt påminner om de Bergman gjorde. De Sica och Renoir gjorde fantastiska filmer, men helt annorlunda.

Det räcker att se just ”Hamnstad” för att inse hans storhet. Han var ju före alla andra. I den finns t ex scener från en fabrik där kvinnor gör tempojobb vid maskinerna. När såg man det på film vid den tiden? Filmerna handlar ofta om ung arbetarklass som saknar bostad, pengar och framtidstro, som lever i samhällets marginaler. Att Bergmans filmer ofta handlade om kvinnor (av inte alltid så stiliga orsaker) är inget nytt för mig, men de här filmerna bearbetar kvinnofrågor. Det är något helt annat. I ”Hamnstad” skildras två unga kvinnor som varit intagna på uppfostringsanstalt. Den ena för att föräldrarna ansåg att hon levde ”lösaktigt”. Hennes tidiga år är en karriär mot möjlig tvångssterilisering i ett kvinnofientligt överhetssamhälle. Hennes vän gör en olaglig abort och avlider. Polisen och socialtjänsten pressar henne att avslöja abortören. Hon vägrar i det längsta, tills hon hotas av fängelse.

Frågorna återkommer i flera av filmerna. Längre fram gjorde han ”Nära livet” med manus av Ulla Isaksson om tre kvinnor på en förlossningsklinik. Bergman var knappast någon feminist. Men de här filmerna förvånar mig. De har spräckt mina gamla uppfattningar. De präglas ju av klass, kön och den förtryckande överhetsstaten, samtidigt som man i ”Nära livet” ser hur en ny slags stat börjar ta form — en demokratisk och mer hänsynsfull. Sååå intressant.

När han sedan börjar skriva egna manus lämnar han både de gamla miljöerna och problemen. Filmerna blir som jag minns dem, i huvudsak borgerliga. Men efter ”Det sjunde inseglet” väntar min absoluta favoritbergman: ”Smultronstället”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s