Årets sista nummer av Bang, med tema om döden, är nya chefredaktören Vian Tahirs första. Det börjar bra. Finns ingen anledning att oroa sig. Bang kommer fortsätta vara landets bästa vänstermagasin.

Den avgående chefredaktören Sanna Samuelsson skriver om hbtq-världens partycommunity och längtan efter ”det vilda” — det man förr kallade att leva rock’n’roll. När hon skriver långt och inkluderar sitt eget liv blir det alltid bra. Senast vi sågs hade hon planer på en bok. Jag hoppas den blir skriven. Jag vill läsa.

Men jag fastnade också för en intervju med den mexikanska journalisten Valeria Montti Colque om landets förfärliga våg av mord på kvinnor. Klart läsvärd. Jag visste inte att begreppet Femicidios — mord på kvinnor just för att de är kvinnor — fastställts som ett juridiskt begrepp i mexikansk lag. Intressant! Hon beskriver morden som ett slags maktdemonstration, inte olik Mellanösterns hederskulturer: ”Män i Mexiko kännersig manade till att upprätthålla en kultur där femicidios är socialt accepterade, eller åtminstone socialt tolererade.” De hårdast drabbade i alla avseenden är kvinnor med mörkare hud färg. Och bland mördarna utmärker sig män som är anställda av staten.

Direkt efter intervjun finns en kort text om varför filmindustrin älskar att mörda just kvinnor i sina filmer. Paloma Halén Román skriver: ”Vit, orörd, oskuldsfull. Det finns något att rasera hos kvinnor och det är centralt för varför män älskar att mörda kvinnokaraktärer. Bilden av kvinnan som den moraliskt goda och framförallt den moraliskt oförstörda kan således raseras av mäns våld.”

Inre bara Mexiko, med andra ord.