Att förbjuda rasistiska partier är ingen bra idé. Det finns många uppenbara argument mot åsiktsförbud. De flesta har vädrats efter att regeringen plötsligt förklarade att frågan ska utredas.

Däremot anser jag att rörelser som medvetet arbetar med hot, våld och terror kan förbjudas i vissa lägen. Nordiska motståndsrörelsen är ett militärt organiserat parti med uniform som använder våld och hot strategiskt — en terroristorganisation light. Som en sådan kan den möjligen förbjudas. Men det borde finnas bättre sätt.

Jag önskar att man kunde använda de regler för ordning på offentliga platser som redan finns på ett mer kreativt sätt mot NMR. Men det stora problemet — och det är verkligen stort — är att polisen saknar både vilja och trovärdighet. De har i praktiken försvarat NMR:s våldsanvändning genom att ge våldet utrymme. De har behandlat dem som ett normalt parti. De har valt feghet och undfallenhet mot våldet. Jag vet inte varför. Men i Göteborg under Bokmässan, där de till sist tog ställning, var det inte på deras initiativ. Det var andra juridiska instanser som visade fasthet, och tvingade polisen till en mer demokratisk attityd. initialt visade ju polisen även den gången undfallenhet.

Polisens jurister verkar tro att demokrati innebär att ge kriminella rörelser utrymme så snart de kallar sig politiska.

I det läget är det uppenbart att det krävs skarpare lagstiftning som omintetgör polisens underliga inställning. Polisen och NMR har blivit ett sammankletat problem. Men hur ska lagen se ut? Ett rent åsiktsförbud mot rasistiska grupper är ett juridiskt och politiskt träsk. I mandatperiodens början kallade Stefan Löfven Sverigedemokraterna för fascister. Innebär det att de bör förbjudas?

SD blir förbudets stötesten. Hur gör de som hävdar att SD i praktiken är ett rasistiskt parti om det finns ett partiförbud mot rasistiska partier? Kan det leda till ett domstolsbeslut som förklarar att SD inte är rasistiskt — och därmed att ingen längre kan kalla dem rasister? Åsiktsförbud slår alltid i oväntad riktning.