Så återföddes vänstern i USA — samtidigt som den nästan utplånades i Europa

Supertisdagen blev en tillnyktring. Bernie Sanders vinner nog inte primärvalen den här gången heller. Men nära är det. Villkoren för amerikansk politik har skrivits om. Den demokratiska socialismen är tillbaka.

Jag minns hur de första opinionsmätningarna som registrerade den stora åsiktsförändringen dök upp för tio år sedan. De visade att hälften av USA:s unga väljare uppfattade socialism som något bra. Ja, socialismen var mer populär än kapitalismen. Resultaten möttes av misstro. De kom ju samtidigt som den kompromisslösa högern och Tepartyrörelsen var i full sving. Men de har hållit i sig. I november visade en ny undersökning att 39 procent av alla amerikaner har en positiv syn på socialism.

I dag finns ett starkt stöd för föräldraledighet, sjukförsäkring för alla, gratis universitetsutbildning och höjda skatter för de rika. Samtidigt som högern vinner viktiga val, så vinner vänstern opinionen för sina reformförslag. Läget är oförutsägbart.

Stödet för en demokratisk socialism verkar ha blivit starkare i USA än i Sverige. Vad är det som händer?

Jag har fortfarande inte sett några riktigt bra förklaringar. Det är som om den välutvecklade amerikanska analysmaskinen blivit överrumplad. De flesta nämner naturligtvis hur det kalla kriget långsamt förlorat sitt fasta grepp om landet. Vad USA vill vara för slags land har återigen blivit en mer öppen fråga. Trumps oväntade valseger är ett exempel. Alexandria Ocasio–Cortez lika osannolika politiska entré från vänster är ett annat.

Men det är ett otillräckligt svar. Det förklarar inte varför socialismens idéarv återvänt i USA under samma decennier som det nästan utplånats i Europa. Eller varför vänstern utstrålar en mycket mer energisk tillförsikt där än här.

Jag tror man glömmer den enträgna politiska mobiliseringens betydelse. För redan 25 år sedan testades nya sått att organisera migrantarbetare i södra Kalifornien, som vitaliserade all radikal politik. Occupy Wall Streets stridsrop om de 99 procenten mot de en procent superrika fick stort genomslag 2011. Sedan följde den framgångsrika kampanjen för lokala höjningar av minimilönen, Fight for $15. Mängder av unga frivilliga strömmade till. Attityden till facket började förändras.

I Sverige har den så kallade identitetspolitikens negativa sidor i universitetslivet ofta uppmärksammats. Men aldrig hur den samtidigt organiserat fattiga migranter för social rättvisa. Begreppet latino är till exempel ett renodlat identitetspolitiskt projekt för att få en tidigare passiv och splittrad grupp invånare att aktivera sig. De har på så vis blivit viktiga för att knuffa Demokraterna åt vänster. Landets stora fackföreningar arbetar nu för att stoppa deportationerna av papperslösa migranter.

Alla dessa lyckade mobiliseringsförsök verkar ha rört sig mot det explosiva ordet socialism. Det är en aningen osannolik scenförändring som åstadkommits av en ursprungligen svag vänster. Följdfrågan är uppenbar: kommer den att påverka även Europa?

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.