Kommer Corona medföra att den radikala högerns storskaliga verklighetsflykt förverkligas — där alla sitter barrikaderade i sina hem, rädda för varandra, bakom stängda gränser och gnager på den sista ännu inte riktigt upptinade biten falukorv?

Nej, så här kan vi inte leva. Att stänga ner hela Sverige, som Peter Wolodarski föreslog i ett ovanligt dramatiskt utspel i helgen (DN 15/3), är inte att ta ansvar. Det är motsatsen.

Alla förstår nog logiken i att hårt drabbade regioner stängs eller att man kan undvika resor från städer där många insjuknat till orter som ännu inte drabbats. Men att inte kunna resa mellan Stockholm, Paris och Köpenhamn framstår som en irrationell reaktion, mer förankrad i nedärvd nationalistisk ideologi än i nykter pandemibekämpning.

Europa ägnar sig åt skräckbedövning. Den svenska regeringen har än så länge inte följt drevet. Jag kan ha fel, alla kan ha fel, men just nu inger det respekt.. Wolodarski vill motsatsen: att Sverige ska följa Danmarks och Norges stränga åtgärder, stängs gränserna och inrätta alla i mental karantän. Kanske införa hemkarantän för alla.

Men som konsekvens av nedstängningspolitiken kommer snart, om bara någon vecka, nästa skräckvåg när miljoner européer förlorar jobben från en dag till nästa. SAS är bara början. Vänta bara tills butiker, hotell, restauranger och caféer bommar igen, när de stora stadskärnorna töms och de mindre orterna kraschar. Krisen kan bli allvarligare än eurodramatiken för åtta år sedan. Flera EU-länder har inte tryckt tillbaka sina statsskulder och klarar inte kostnaderna för en omedelbar massarbetslöshet. Vad händer då? Det är en mardröm.

Att ta ansvar är att inte stänga in sig. Att noga följa alla försiktighetsregler, men ändå leva normala liv. Att sitta på café, delta i sammanträden, äta ute, köpa nya vårskor, resa med tåg och ta en öl vid den vanliga bardisken. Att fortsätta prata, fika, umgås.

Österrike har nu förbjudit möten med fler än fem personer. Det är en chockerande inskränkning av mötesfriheten. Är det innebörden i det nya poputtrycket social distans? Räkna i sådant fall inte med mig. I Wien skulle jag välja att bli lagbrytare. Glöm inte att mitt i politiken, även den svenska, finns sedan en tid den hårda höger som tillhör demokratins lönnmördare, så som statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt beskriver dem i ”How Democracies Die”. För dem är den auktoritära staten ett mål och Corona en möjlighet.

Finanskraschen 2008 innebar slutet för den nyliberala drömmen om oreglerade marknader. Coronakrisen kommer bli slutet för den iver att sänka skatter som dominerat i 25 år och urholkat landets sjukvård. Alla förstår varför Coronatesterna upphört, trots att de borde upprätthållits. Samhällets resurser har ju under många år kanaliserats i annan riktning, in i dyra bostadsrätter och späckade klädgarderober.

Jag är ingen blåögd optimist om Coronapandemin. Tvärtom. Mina farhågor är djupa. Min rädsla genuin. Sjukdomen kommer antagligen röra sig över världen under lång tid, kanske flera år. Det är därför vi behöver sansa oss. Europa ska inte stängas. Det öppna samhället behöver vidmakthållas. Jag tänker gå på bio i kväll, om det fortfarande är tillåtet.

Per Wirtén