(Expressen, 9/5 2022). Nordens huvudstäder har fått nya spektakulärt vackra och funktionella bibliotek: Helsingfors, Oslo, Köpenhamn. De markerar litteraturens värde för samhällslivet.
Men inte i Stockholm. Här nöjer man sig med Gunnar Asplunds bibliotek på Sveavägen. När det invigdes 1928 var det ett litteraturens tempel. Nu är det trångt, föråldrat och långt från rimliga förväntningar på ett modernt bibliotek. Det har förvandlats från stolthet till fattigdomstecken.
I ett färskt utlåtande från fastighets- och kulturförvaltningarna beskrivs förfallet. Ruttnande elledningar riskerar ”brand- och personskada”. Husets tekniska installationer har en kvarstående livslängd på ”noll år”. Taket. Fasaden. You name it. Läget är akut. Senare i år väntar beslut om stängning och total renovering.
Men är det inte läge att våga tänka större?
För 15 år sedan presenterades Heike Hanadas förslag till entillbyggnad av biblioteket. Hon hade vunnit världens dittills största arkitekttävling. Hennes förslag utlöste sedvanliga protester. En krets röststarka kulturpersonligheter skrev ”Spotta inte på Asplund”. När kostnaderna efter fortsatt utredning steg en del skrotades hela projektet.
Beslutet var ett stort nederlag. Jag minns hennes tillbyggnad som ett lågmält vackert glashus i det döda utrymmet bakom biblioteket. Om det går borde Stockholms kulturpolitiker nu till sist förverkliga hennes vinnande förslag. Alla vet ju att om Stockholm ska ha ett riktigt huvudbibliotek måste det bli större.
Alternativet är att göra som de andra nordiska huvudstäderna: att bygga ett helt nytt glittrande stadsbibliotek mitt i stan. Samtidigt som man förvandlar Gunnar Asplunds tempel till ett Litteraturens och yttrandefrihetens hus med scener, utställningar, utbildningslokaler och arbetsutrymmen.
Nu behövs en diskussion om bibliotekets framtid. Viljeyttringarna måste komma från medborgarna, kulturpolitikerna är uppenbart viljelösa. Sätt igång. Varför ska Stockholm vara sämst i Norden?
Per Wirtén
Per Wirtén 