Kära vänner, ni som har samlats här i dag. Och alla andra också.

Förra gången jag stod här och höll tal var läget fruktansvärt dystert. Då undrade vi hur länge Ukraina skulle kunna försvara sig?

Nu vet vi att ukrainarna inte bara kan stoppa den ryska armén. Utan också driva den på flykten. Nu är det ryska ockupanter och ukrainska quislingar som flyr från Cherson.

Men vi får aldrig glömma att krigets pris alltid är ohyggligt. De döda och lemlästade, de traumatiserade och våldtagna kommer hemsöka Ukraina, Ryssland och hela Europa i generationer.

Jag vill säga några ord om Viktor Tatarintsev. Han är Rysslands ambassadör i huset bakom er. Därför ropar jag nu: Viktor kom hit om du vågar. Berätta hur du tänker om de som dagligen dödas av ryska missiler och drönare. Berätta för oss vad du har att säga till de som tvingas sova i skyddsrummen i Ukrainas städer. Visa att du inte är så ryggradslös som du verkar vara.

För vet ni vad som är grejen med Viktor?

Jo, han kunde ha suttit där själv i skyddsrummen. Han växte nämligen upp i Ukraina. Hans mamma var ukrainska.

För några veckor sedan yttrade han sig, efter att länge ha varit tyst, om kriget. Till Expressen sade han helt kort ”Vi vinner”. Men vad säger vi om det? Jo, vi säger: no way, mr ambassador. Vi säger att den ryska imperialismen kommer stupa vid Cherson.

Och jag undrar vad du tänker om den staden Viktor. Vad betyder den för dig? Du har kanske varit där många gånger, köpt blommor och begett dig till en av kyrkogårdarna. Det är ju där dina föräldrar ligger begravda. Du befinner dig helt enkelt på fel sida om kriget. På fel sida om sanningen. På fel sida om gallerstaketet runt din ambassad. Kom hit till oss om du har lite självaktning. Eller åk tillbaka till Moskva och visa dig aldrig mer i Stockholm.

Vår solidaritet med Ukraina vilar på en idé och mänsklig erfarenhet: den om det demokratiska självbestämmandet.  Jag är inte nationalist, men demokrat – och det är därför jag står här. Jag är inte militarist, jag är antimilitarist – och det är därför ajg står här.

Till idén om det demokratiska självbestämmandet hör den internationella rätten. De som nu gör sig skyldiga till övergrepp på slagfälten och under ockupationen ska ställas inför rätta. Det gäller även Vladimir Putin. Det kan verka avlägset men tro mig: en dag kommer rättvisan segra. De skyldiga kommer ställas till svars, dömas och låsas in.

Viktor Tatarintsev är kanske inte skyldig till krigsbrott i juridisk betydelse. Men vi vet att han är en medhjälpare. Han kan lämna sin diplomatkarriär och komma ut hit till oss. Han kan välja minnet av sin mor. Men han gör inte det. Han väljer att vara lojal med en krigsherre och mördare. Hans öde är den eviga skammens.

Bakom varje övergrepp döljer sig den auktoritära maktens hat mot friheten.

Men de som kämpar för rätten, som nu i Ukraina, stödjer sig på något som är starkare och bevisligen odödligt: idén om frihet och rättvisa.

Leve det demokratiska självbestämmandet.

Leve det fria Ukraina.