Alla palestinier jag hör misstror myndigheterna

(Expressen, 13/5 2023). NABLUS. Jag har alltid tänkt mig Nablus i sliten svart skinnjacka. En stad med hård attityd. Alltid beredd till motstånd mot ockupanterna. Ingen tjafsar med Nablus.

                Balata är stadens största flyktingläger. Här bor nu barnbarnen till de som tvingades på flykt 1948. Gränderna är trånga. Husen klättrar på varandra. I ett av dem träffade jag Miryam. Jag har hört hennes vittnesmål om den israeliska militärens räder, tårgasen, de ihjälskjutna tonåringarna, bristen på vatten, bristen på hopp förut. När ska det få ett slut?

Hennes äldsta son ska börja universitetet, men vill egentligen bara bort härifrån. Men vart? Alla utgångar är tilltäppta. Jag ser hur hon grubblar. Vad ska det bli av honom?

I alla samtal hör jag misstron mot den egna Palestinska myndigheten. ”Vi vill olika saker”, säger Miryam. Vi vill göra motstånd, de vill bibehålla status quo. Något håller på att gå sönder. Unga militanter har börjat beväpna sig. De är varken islamister eller nationalister. De är bara förbannade, utan hopp.

På ett café försöker jag summera det jag sett. Det är komplicerat. Västbanken är sönderstyckat i tre olika zoner. I zon A runt de palestinska städerna ”styr” den Palestinska myndigheten. I zon C är ockupationen oinskränkt med outhärdliga livsvillkor. B är en mellanzon. Israelerna pressar palestinierna att flytta från stora C för att koncentrera så många som möjligt till lilla A. Det är en listig etnisk rensning. Så finstilt att utländska journalister inte kan rapportera om den. Den rinner som sand i ett timglas.

Jag äter min shawarma. Och jag betraktar Nablus urbana tillväxt. De nya höghusen klättrar på bergssidorna. Nya shoppingstråk, restauranger, hotell och gym. Villkorad välståndsökning och ovillkorlig utarmning i en gemensam geopolitisk rörelse.

Jag avbryts av nyheterna. Två skjutna palestinier i Jenin. Nya israeliska bombningar av Gaza. En handfull raketer har slagit ner nära Tel Aviv. I Nablus gamla stadskärna samlas de nya militanterna. Ingen tror på dem heller, men alla verkar förstå dem.

                Per Wirtén

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.