(Expressen, 16/5 2023). BEIT UMMAR. Glöm tvåstatslösningen mellan israeler och palestinier. Den är avskaffad, av verkligheten. Bosättningarna ligger nu överallt, en del stora som städer. De judiska bosättarna har mångdubblats. Det finns inte längre något sammanhängande land för en palestinsk stat.
Nu pratar alla palestinier jag möter i stället om en stat för två folk, med lika rättigheter för alla. Det är en lång väg dit, och den är farlig. Men finns något vettigt alternativ?
Jag sitter i Mousas och Razans kök i Beit Ummar. Den lilla jordbrukarstaden, det står traktorer framför många hus, är omgiven av bosättningar. Från fönstret ser jag Gush Etzion. Här gäller ren ockupation. Ingen Palestinsk myndighet, bara israeliska soldater. Kampen om marken, åkrarna, olivträden har pågått i årtionden. Regeln är enkel: palestinierna förlorar alltid.
Men mitt i Beit Ummar har Mousa och andra i Center for Freedom and Justice skapat ett paradis. En Folkets park med fotbollsplan, blommor, café och samlingssal. Barn kommer för att simma i poolen. Pengarna är europeiska, men jobbet görs här. Deras politik är svår: icke-våld för ett slut på ockupationen. De skapar hopp.
När vi åt lunch i går började militären skjuta skarpt vid stadens trånga infart, alldeles i närheten. En stund senare mötte jag en blödande tonåring, skjuten i handen. Inte en ovanlig dag i Beit Ummar.
Nyss var jag på en bröllopslunch i grannstaden. Där fanns en svärm israeliska aktivister som firade med den palestinska familjen. Det första de sade var: sluta prata om tvåstatslösningen, vi måste börja tänka i andra banor.
Nu står jag med Mousa och ser ut över en sänka. På andra sidan ligger en bosättning. Fjärilarna fladdrar i det mogna kvällsljuset. Mousa pekar ut marken som för femton år sedan konfiskerades från hans far. Han hade vinstockar. Nu växer inget annat än tistlar.
Jag hör hur militären börjat skjuta igen. Men nu ”bara” tårgasgranater. I morgon ska vi ta traktorn till de åkrar familjen har kvar.
Per Wirtén
Per Wirtén 