Jag tänker fortsätta kritisera SD

(Expressen, 21/9 2022). Man måste dra en tydlig linje mot partier och rörelser som saknar demokratisk trovärdighet. Det spelar ingen roll hur starkt stöd de får bland befolkningen. Inte heller om man riskerar att framstå som ”förlorare”. Linjen behöver ändå vara kompromissfri: inget samarbete, inga förmildrande omdömen.                 Jag har svårt att förstå vad kritikern … Fortsätt läsa Jag tänker fortsätta kritisera SD

Låt topparna lysa i mörkret

(Expressen, 17/9 2022). Efter lite letande hittar jag en upptrampad öppning genom den kompakta växtligheten. De meterhöga torra och vissna blommorna rasslar i den heta augustivinden. Slånbären påminner om halvmogna svarta oliver. Stigen slingrar sig uppåt längs branten. Stadens buller försvinner nedanför mig. Över några renfanor fladdrar en svärm blåvingar. Jag har inte sett sådana … Fortsätt läsa Låt topparna lysa i mörkret

Alla behöver läsa den här boken

(Sydsvenskan, 14/9 2022). Alla behöver läsa Nicolas Lunabbas ”Blir du ledsen om jag dör?”. Alla. I synnerhet efter en valrörelse där man pratat på autopilot om unga män som skjuter skarpt i fattiga stadsdelar. I hans bok blir nämligen allt äntligen på riktigt. Den sociala verkligheten väller in. Vilken lättnad. Plötsligt står pojkarna där med … Fortsätt läsa Alla behöver läsa den här boken

Utan böckerna är vi lallande småbarn

(Författaren, nr 3/2022). Litteraturen finns överallt. Den filmatiseras, dramatiseras och blir inläst. En del lyssnar flera timmar varje dag, som om romaner vore spellistor på Spotify, andra somnar med dem i öronsnäckorna. På närmaste välgörenhetsdrivna loppmarknad kan man köpa en kasse klassiker för några hundralappar. I bokskåpen vid min pendeltågsstation är de gratis i ett … Fortsätt läsa Utan böckerna är vi lallande småbarn

Rousseau har stora problem med att pissa

(Expressen,13/9 2022).Jag hade feber när jag började läsa. Det var ett passande tillstånd. Jag kunde enkelt sjunka ner i texten och övermannas av mardrömmarna.                 ”Oceanen” är en roman om Jean–Jacques Rousseau där han är plågad av sin kropp, omvärldens hat och skammen att ha lämnat bort tre barn till adoption. Steve Sem–Sandberg fångar upp … Fortsätt läsa Rousseau har stora problem med att pissa

Peter Englund lyckas mirakulöst fånga krigets flytande osäkerhet

(Sydsvenskan, 12/9 2022). I november 1942 föll regnen över kriget. Det var underkylt vid Stalingrads förorter och en varm ridå längs den farliga Kokodastigen på Nya Guinea. I Berlin medförde de en känsla av annalkande nederlag. En söndag när syskonen von Kardoff ställde in radion på de förbjudna nyhetssändningarna från BBC rapporterades att allierade styrkor … Fortsätt läsa Peter Englund lyckas mirakulöst fånga krigets flytande osäkerhet

Årets valrörelse är en lavin av sopor

(Expressen 15/8 2022). Valrörelsen har blivit en lavin av icke-återvinningsbara sopor. Visserligen har valkampanjer aldrig varit vackra och sällan särskilt upplysta, men årets har passerat gränsen för det värdiga. Är det här framtidens Sverige?                 När Liberalerna föreslog att barn ska testas i svensk språkuppfattning redan vid två års ålder och föräldrarna hotas med orosanmälan … Fortsätt läsa Årets valrörelse är en lavin av sopor

Lina Wolff har skrivit en galen b-filmsrulle

(Expressen, 9/8 2022). ”Djävulsgreppet” är ett drama i två akter med så olika stilarter att det behövs en längre paus mellan dem, för mental förberedelse. Den första är ett fastlåst kammarspel med tilltagande syrebrist. Den andra påminner om en skönt galen b-filmsrulle i technicolor. Båda lika tillvridna av patriarkal demoni, av en okontrollerat våldsam ondska. … Fortsätt läsa Lina Wolff har skrivit en galen b-filmsrulle

Jag blir åksjuk av denna roadtrip

(Expressen 21/7 2022). Det dröjer innan man förstår. Först verkar ”Eurotrash” vara en frätande komedi. Sedan utvecklas den till en melankolisk meditation över passerat liv. Men inget står egentligen klart innan den släcks ner, i en överrumplande slutscen.                 Man kan helt enkelt inte lita på Christian Kracht. Det gäller att vara misstänksam. Texten är … Fortsätt läsa Jag blir åksjuk av denna roadtrip

Staketen i Malmö är ett attentat mot den öppna staden

(Sydsvenskan, 18/6 2022). Sverige väntar på sitt första riktiga gated community, en stadsdel med inplanerad grind och mur. Det är nog bara en tidsfråga. Tidsandan rör sig ju mot rädsla, misstro och längtan efter kulturellt likriktade gemenskaper – förutsättningarna för alla grindsamhällen. Man hör redan argumenten viska i vinden: förr kunde vi leva utan grindar … Fortsätt läsa Staketen i Malmö är ett attentat mot den öppna staden

Vikingatragedin: ”Skakad över hur fängslad jag blir”.

(Svenska Dagbladet, 12/6 2022). I juni 1950 installerade sig femton unga män på ett nybyggt vikingaskepp i Sörmland. De skulle segla söderut, först till Rotterdam och sedan via floder och kanaler vidare till Paris. Sverige följde dem. Kvällstidningarna satte stora rubriker. Den här gången signalerade vikingaskeppet inte plundring, utan kom med bud om fred, frisksport … Fortsätt läsa Vikingatragedin: ”Skakad över hur fängslad jag blir”.

När Sverige går med i Nato går jag med i Svenska Freds

1. Förnuftet behöver tid. Det framkallas kommunikativt, i mellanrummen mellan människor, som en pågående process. Natofrågan har däremot avgjorts som en hastig inandning under hårt tryck över bröstet. Så fungerar politiken ibland, men i det här fallet har meningsbildningen knappt ens påbörjats, med argument som inte är särskilt övertygande — varken de för eller de … Fortsätt läsa När Sverige går med i Nato går jag med i Svenska Freds

Han försvarade våldet – historien gav honom fel

(Sydsvenskan, 12/5 2022). När Frantz Fanons ”Jordens fördömda” kom ut i Paris 1961 hade han precis avlidit i leukemi, bara 36 år gammal. De franska myndigheterna förbjöd omedelbart boken – författaren var ju aktiv i den algeriska motståndsrörelsen – men så småningom blev den en antikolonial klassiker, med ständigt nya unga läsare. Nu kommer den … Fortsätt läsa Han försvarade våldet – historien gav honom fel

Varför ska Stockholm vara sämst i Norden?

(Expressen, 9/5 2022). Nordens huvudstäder har fått nya spektakulärt vackra och funktionella bibliotek: Helsingfors, Oslo, Köpenhamn. De markerar litteraturens värde för samhällslivet.                 Men inte i Stockholm. Här nöjer man sig med Gunnar Asplunds bibliotek på Sveavägen. När det invigdes 1928 var det ett litteraturens tempel. Nu är det trångt, föråldrat och långt från rimliga … Fortsätt läsa Varför ska Stockholm vara sämst i Norden?

Imperiernas död är inte en intressant berättelse

(Expressen, 29/4 2022). Kriget i Ukraina har aktiverat en gammal fascination för stora imperiers sönderfall. Vi älskar de där berättelserna. De verkar utgöra en stomme i vår tolkning av världshistorien. Nu ställs frågan om de utbrända pansarvagnarna på de ukrainska vägarna är tecken på det ryska imperiets sammanbrott. Utlöstes det ryska angreppet av det amerikanska … Fortsätt läsa Imperiernas död är inte en intressant berättelse

Slaveriforskningen som förbjuds i amerikanska skolor

(Sydsvenskan 2/4 2022). I augusti 2019 publicerade New York Times helgmagasin ett specialnummer om slaveriets betydelse för USA:s historia. Det kallades ”The 1619 Project” och markerade att det gått exakt 400 år sedan de första afrikanska slavarna anlänt till Virginia med skeppet White Lion. Projektet var en ovanlig satsning med texter av journalister, historiker och … Fortsätt läsa Slaveriforskningen som förbjuds i amerikanska skolor

Liljestrands raseri är just det jag oroar mig för

(Expressen 29/3 2022). Rysslands angreppskrig mot Ukraina, som inleddes för åtta år sedan, är naturligtvis mycket enkelt att ta ställning till. Det är kriminellt. Vladimir Putins maktutövning är inte heller svår att identifiera. Den vilar på krigsbrott och krigskyrkogårdar, på människors sorg och saknad, på uppmaningar till soldater att döda och döda urskillningslöst – Groznyj, … Fortsätt läsa Liljestrands raseri är just det jag oroar mig för

Debatten om Putins krig är en ekokammare

(Expressen, 24/3 2022). Varje dag kollar jag svenska analyser och kommentarer om Ukraina. Men det är något konstigt med dem. Alla rör sig i samma riktning. På kultursidorna har jag läst långa rader av mobiliserande solidaritetsartiklar. Inget fel på dem. Jag delar ståndpunkterna. Jag har hållit tal på protestmöten. Jag har kallat Vladimir Putin för … Fortsätt läsa Debatten om Putins krig är en ekokammare

De ensamkommande barnen hemsökte Valeria Luisellis drömmar

(Sydsvenskan, 19/3 2022). På morgonen efter Donald Trumps valseger tog Valeria Luiselli på sig en t-tröja med texten ”Flyktingar välkomna här”. På pendeltåget till jobbet på Long Island satte hon sig demonstrativt mitt emot en man med Trumpkeps.                 En typiskt meningslös gest från Facebookgenerationen. Eller hur?                 Men efter att ha läst hennes briljanta … Fortsätt läsa De ensamkommande barnen hemsökte Valeria Luisellis drömmar

Putin är en mördare

(Tal vid protestmöte utanför ryska ambassaden, 16/3 2022). Vladimir Putin är en mördare.                 Det är ingen nyhet. Eller borde inte vara det. Hans maktutövning vilar på krigsförbrytelser och krigskyrkogårdar, på människors sorg och saknad, på upprepade beslut att soldater ska döda och döda urskillningslöst.                 Vi kan hans historia: Tjetjenien, Georgien, Krim och östra … Fortsätt läsa Putin är en mördare

Var är vår tids vapenvägrare?

(Sydsvenskan, 10/3 2022). Varje morgon väcks jag av en gammeldags klockradio. Det första jag hör är rapporter om nya ryska angrepp mot bostadsområden i Kyiv och Charkiv. Ute lyser morgonsolen, men inuti mig är det mörkt. Var kan man längre finna något hopp?                 Jag tänker inte i första hand på det känslomässiga hoppet, utan … Fortsätt läsa Var är vår tids vapenvägrare?

Coronapolitiken styrdes från en manlig maktbunker

(Expressen, 28/2 2022). Nu är det äntligen sagt. I mitten av mars 2020 borde Sverige tillfälligt ha stängt ner besökstäta inomhusmiljöer – gallerior. restauranger, idrottsanläggningar och frisörer – för att bromsa smittspridningen. Slutsatsen kommer från Coronakommissionen. Ni kan läsa den själva, redan på sidan 24 i slutrapporten (SOU 2022:10). De påpekar också att munskydd borde … Fortsätt läsa Coronapolitiken styrdes från en manlig maktbunker

Människoödena på S:t Barthélemy bör infogas i allmänbildningen

(Sydsvenskan, 20/2 2022). Hösten 1847 avskaffade Sverige slaveriet. De svenska slavägarna på S:t Barthélemy fick full kompensation av staten. De tidigare slavarna fick däremot inget alls.                 Att Sverige under 93 år hade en koloni i Karibien har inte varit någon hemlighet. Jag snappade upp det i skolan på 1970-talet. Men vad som aldrig diskuterats, … Fortsätt läsa Människoödena på S:t Barthélemy bör infogas i allmänbildningen

Statsministerns flirt med ”svenskhet” är förrädisk

(Expressen, 16/2 2022). Vad vill Magdalena Andersson med socialdemokraterna? Vi är många som undrar. Hon befinner sig på en unik nollpunkt, efter att partiet under hennes företrädare tömts på meningsskapande innehåll. Hon kan peka ut en ny riktning. Välja väg. Vilken chans.                 I förra veckan kom svaret. Dagens Nyheter bad henne då precisera sitt … Fortsätt läsa Statsministerns flirt med ”svenskhet” är förrädisk

Boken om invandring som ingen vill prata om

(Expressen, 2/2 2022). Statsvetaren Peo Hansens nya bok borde väcka en storm. Han försöker ju med maximalt eftertryck vederlägga den offentliga ”sanningen” att flyktinginvandringen är en ekonomisk belastning. Men jag hör inga upprörda motattacker från varken ekonomer eller opinionsbildare. Kanske för att tystnad är en beprövad härskarteknik? Men visst, ”Migrationsmyten” är ingen snabbläst pamflett. Den … Fortsätt läsa Boken om invandring som ingen vill prata om

Invandringen har läkt den svenska fredsskadan

(Expressen, 20/1 2022). För några årtionden sedan skrev läkaren och författaren Georg Klein att svenskarna var fredsskadade. Påståendet var en aning provocerande. Att Sverige stått utanför de europeiska krigen betraktade de flesta som en välsignelse, inte som en skada. Men Klein visste vad han skrev. Han hade kommit som flykting 1947. Han gjorde sedan yrkeskarriär … Fortsätt läsa Invandringen har läkt den svenska fredsskadan

Varför vet ingen i Sverige vem han är?

(Expressen, 12/1 2022). En av Europas mest intressanta musiker bor i Norge. Men i Sverige har ingen hört talas om honom. Det är typiskt men ändå besynnerligt. Han heter Nils Økland. I årtionden har han mejslat fram ett allt mer säreget musikaliskt landskap: kargt, risigt, melankoliskt. Han gör det i folkton med en hardangerfela, men … Fortsätt läsa Varför vet ingen i Sverige vem han är?

Gangstervärlden i Paris blir Tarantinopastisch

(Expressen, 14/12 2021). Viet Thanh Nguyens nya roman tumlar omkring bland exilvietnamesiska gangsters i Paris vintern 1981. Den är blodig. Den är filosofisk. Den är så uppskruvad att allt meningsfullt faller isär. Den är en nattsvart fars om alla krigs långa efterverkningar: minnena, lögnerna, dubbelspelen – i det här fallet Vietnamkrigets. Den är väldigt extra … Fortsätt läsa Gangstervärlden i Paris blir Tarantinopastisch

Kristersson låter som Kalle Anka på julafton

(Expressen 3/12 2021). Det är skrämmande att registrera hur Moderaterna äts upp av Sverigedemokraterna. De viker sig på punkt efter punkt. Först städade de undan Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs historiskt framgångsrika strategimapp. Nu faller även äldre fundament sönder: Carl Bildt, Gösta Bohman — hela det moderna arvet. Under 1980-talet lyckades Moderaterna erövra rollen som … Fortsätt läsa Kristersson låter som Kalle Anka på julafton

Det räcker inte att ”slå vakt” om demokratin

(Sydsvenskan 27/11 2021). Ingen kan veta hur allvarlig den högerpolitiska utmaningen mot demokratin egentligen är, förrän efteråt när striden är över och historien skrivs. Den aktuella BBC-dokumentären ”Stormningen av Kapitolium” på SVT Play är i det avseendet en upplysande skräckfilm från verkligheten. Efter timmar av hårda strider (två döda och flera skadade), när konfirmeringen av … Fortsätt läsa Det räcker inte att ”slå vakt” om demokratin

Därför röstar USA:s vita arbetare på högern

(Expressen 19/11). Det finns en allmän uppfattning att rasism orsakas av växande orättvisor och uppriven välfärd. Men i USA har det börjat dyka upp forskningsrapporter som pekar i omvänd riktning: att det är den nedärvda rasismen som bidragit till den katastrofalt växande ojämlikheten mellan alla, även vita, i hela samhället. Många har läst och undrat. … Fortsätt läsa Därför röstar USA:s vita arbetare på högern

Tiden och platsen är helt rätt – men Colson Whitehead infriar inte löftena

(Sydsvenskan, 1/11 2021). Colson Whiteheads nya roman svämmar över av löften, lockande öppningar och tänkbara fördjupningar. Men inga av dem infrias. Det är som att tvingas stå och trampa på tröskeln till en storslagen berättelse som inte förverkligas — om en stad, en tid och en krets människor.                 Whitehead kan ju berätta. Hans genombrottsroman … Fortsätt läsa Tiden och platsen är helt rätt – men Colson Whitehead infriar inte löftena

SD:s kulturprogram är en grundkurs i rasfilosofi

 (Expressen, 28/10 2021) I den avgörande teveduellen inför franska presidentvalet 2017 kallade Emmanuel Macron sin motståndare Marine Le Pen för parasit. Alla hickade till. Det var hårt. Men träffsäkert. Han motiverade det med att hon trots sina ständigt pågående uppgörelser med sitt partis bruna historia fick sin näring ur just den, som en parasit. Om … Fortsätt läsa SD:s kulturprogram är en grundkurs i rasfilosofi

Vad skulle det här vara utan Beata Ernman?

(Expressen, 18/10 2021). Att Malena Ernman och hennes femtonåriga dotter Beata delar på huvudrollen i ”Forever Edith Piaf” är träffsäkert. Myten om Piaf spinner ju bland annat runt mor och dotter. Mamman som avled i en överdos efter att ha övergett sitt barn, som i sin tur blev en ofta berusad varietésångerska med en bortlämnad … Fortsätt läsa Vad skulle det här vara utan Beata Ernman?

Följden av förtryck

(Expressen, 14/10 2021). Jag vet inte hur det är att skriva i en diktatur. Bara att det är svårt. Varje bok kräver eftertanke, möjligen självcensur men utan förlorad trovärdighet. Den betydelsefulla kinesiska samhällsskildraren Yan Lianke kan den där balansgången. Han vet det jag inte vet. Spåren är märkbara i den nyöversatta ”Tre bröder”, som han … Fortsätt läsa Följden av förtryck

Som att springa uppåt i en rulltrappa på väg ner

(Expressen, 11/10 2021). Zimbabwes huvudstad Harare. 1900-talets sista år. President Mugabe lotsar landet mot avgrunden. Det avslutade frigörelsekriget mot apartheidsystemet kastar djupa skuggor. Alla är på högspänn, många är desperata.                 På liknande vis rör sig Tambudzai mot ett inre psykiskt sammanbrott: frigörelsens bakslag. Hon är högutbildad, med fattig bakgrund i en krigshärjad familj, men … Fortsätt läsa Som att springa uppåt i en rulltrappa på väg ner

I pandemins mörkaste stund avslöjades vi

(Sydsvenskan, 28/9 2021). Restriktionerna är äntligen skrotade. Det känns som dagen D. I väntan på att hela världen vaccinerats kommer nya mutationer säkert rada upp sig. Men med återvunnen normalitet följer ändå en lämplig tid att påminna sig hur man reagerade när rädslan regerade — och sedan ställa de svåra samhällsfrågorna.                 Nu ska historien … Fortsätt läsa I pandemins mörkaste stund avslöjades vi

Jag kan knappt andas — inte en mening sviktar

(Expressen, 26/9 2021). Hur kan man skriva som Rachel Cusk gör? Hon är skrämmande. I hennes nya roman sviktar inte en enda mening. Allt sitter. Stilen är stenhårt konsekvent genomförd, som om hon skapat en skyddsvall mot en inre framstörtande panikångest. Jag kan knappt andas när jag läser. Översättningen inskärper känslan. Texten är totalitär. Jag … Fortsätt läsa Jag kan knappt andas — inte en mening sviktar

Hur kan de radikalkonservativa vindarna vändas?

(Sydsvenskan 13/9 2021). Intellektets pessimism och viljans optimism är en bra hållning när man blir nedslagen av politikens utveckling. Den hårda nationella konservatismen, som blivit riktningsgivare på flera viktiga samhällsområden i Sverige, har aldrig varit demokratiskt trovärdig — inte nu heller.                 I en tidigare artikel (18/8) undrade jag varför bland andra Göran Greider, i … Fortsätt läsa Hur kan de radikalkonservativa vindarna vändas?

Håll dig till höger, Svensson?

(Sydsvenskan, 18/8 2921). Under sommaren har Svenska Dagbladets kulturredaktion presenterat en artikelserie med ”vänsterns avhoppare”. Men det besynnerliga är att ingen av de hittills medverkande har hoppat av. Ingen gjort avbön. Ingen konverterat. Mer än författaren Kristian Lundberg, som gjorde det redan under förra århundradet.                 Frågan är varför de ändå valt att skriva som … Fortsätt läsa Håll dig till höger, Svensson?

Smärtsam bild av Sveriges svek

(Expressen, 29/7 2021). Den här historien känner de flesta svenskar inte till. Den är alldeles för smärtsam för självbilden. Vem orkar smälta tanken att människor börjat fly från den svenska fientligheten, till andra mer upplysta länder i Europa?                 Uppskattningsvis tretusen unga svenskafghaner har valt att bo i tunna tält under broarna i Paris för … Fortsätt läsa Smärtsam bild av Sveriges svek

Nu hotas litteraturen i både öst och väst

(Expressen, 20/7 2021). Slutscenerna i Francois Truffauts filmatisering från 1966 av ”Fahrenheit 451” är vackert melankoliska. Människor rör sig genom en björkskog. Var och en har memorerat en klassisk roman, som de dagligen reciterar för att inte glömma. Snön faller. En döende man för vidare sin långa text till en ung pojke.                 De är … Fortsätt läsa Nu hotas litteraturen i både öst och väst

Ett rop efter den hybrid som flytt

 (Expressen, 13/6 2021). Nitin Sawhney gjorde sin stora entré för 22 år sedan. Jag minns hur det var. Alla diskussioner om migration, mångkultur och rasdiskriminering omgavs av optimism. Hans skiva ”Broken Skin” (1999) fångade upp tidsanda där gränser och tillhörigheter ifrågasattes. Han tillhörde de mest begåvade i den musikvåg som svepte in från Londons östra … Fortsätt läsa Ett rop efter den hybrid som flytt

Denna korta släktkrönika lyckas med ett underverk

(Expressen, 8/6 2021). Stil är ekonomi. Berättande är koncentration. Överflödet kan ligga i det som inte skrivs ut. Fråga den franska författaren Marie–Hélène Lafon. Hon vet.                 En episk släktsaga som sträcker sig över precis hundra år, flera generationer, två stora krig, ouppklarade hemligheter och strävsam vardag brukar kräva sexhundra sidor, kanske flera volymer av … Fortsätt läsa Denna korta släktkrönika lyckas med ett underverk