Det socialdemokratiska svaret

Under senare tid har diskussionerna om globaliseringen ändrat karaktär. De förenklade hyllningarna av marknadskrafter och avregleringar har klingat av. Och den nu välkända kritiken av globaliseringsprocessernas konsekvenser har börjat ersättas av mer framåtblickande reformförslag.
Jag tänker på böcker från bland andra Örjan Abrahamsson, George Monbiot och nu också från den brittiske statsvetaren och samhällsdebattören David Held.

Gemensamt är att de inte vill stoppa globaliseringen. Inte återinföra handelshinder. Inte vända tillbaka. Istället söker de en ny kompromiss, ett läge där marknadsekonomins oerhört dynamiska krafter kan hamna i balans med politikens strävan efter rättvisa, trygghet och ekologisk uthållighet. David Held kallar det ett Global Covenant, som också är titeln på hans bok och som skulle kunna översättas som ett globalt avtal eller förbund.
Held är en klassisk reformist. Bokens undertitel är: Ett socialdemokratiskt alternativ till the Washington consensus – det vill säga den nyliberala världsordningen.
En framgångsrik reformism förutsätter att man kan identifiera de positiva processer och förändringar som finns. För att sedan medvetet förstärka och kanalisera dem i rätt riktning. Därför avvisar Held, med stark skärpa, den nästan apokalyptiska svartmålning av globaliseringen som förekommer.
Det är helt enkelt inte sant att globaliseringen på ett entydigt sätt tvingat ner välfärdsnivåer, ökat fattigdomen, löst upp miljöregleringar och ökat storbolagens makt. Utvecklingen är mer sammansatt. Miljoner har fått det bättre, länder och hela regioner har tagit ekonomiska språng, världens invånare har länkats samman som aldrig tidigare. Globaliseringen har inte inneburit politikens död, tvärtom, skriver han, har politiken expanderat och allt fler aktörer dragits in i både lokal och global politik.
Men det blir ingen reformism utan samhällskritisk analys. De växande klyftorna, ohållbara orättvisorna, krigen, terrorn och bristen på demokrati kräver en global reformpolitik och nya politiska institutioner. Egentligen självklart. Men möter ändå motstånd.
Held slår i god socialdemokratisk anda mot två håll: vänsterradikalismens politiska återvändsgränder och högerns antipolitiska bekymmerslöshet.
Men det största hindret mot all form av global reformpolitik, även i dess mest anspråkslösa form, är naturligtvis Bushadministrationens maktarrogans. Att tro på förändring och reformer är som att försöka gå på vattnet, skriver han träffande om dagsläget. Desto viktigare att insistera på just politisk optimism.
David Held har länge argumenterat för ett kosmopolitiskt idéarv. I korthet innebär det att demokratin inte får stanna vid nationsgränserna utan bli övernationell och prägla alla internationella relationer. Men också att mänskliga rättigheter betonas istället för medborgerliga. Det kan verka vara en petitess, men är i själva verket ett jordskred. Det innebär att människans rättigheter inte är beroende av att man tillhör ett nationellt kollektiv. Och att brott mot rättigheterna inte längre kan försvaras med hänvisning till nationell suveränitet. I förlängningen hägrar ett världsmedborgarskap där ingen kan uteslutas, bli statslös eller fråntas sina rättigheter som människa.
Poängen är att Held nu kopplar de här värderingarna till socialdemokratisk jämlikhets- och fördelningspolitik och därmed öppnar för att göra den global.
Hans program har tre delar. Ekonomi, politik och juridik. Program är kanske fel ord. Själv kallar han det ”en förändringsriktning med tydliga orienteringspunkter”. Förslagen är konkreta och förankrade i processer som redan finns, i utvecklingstendenser som ännu inte fullföljs.
De globala finansinstitutionerna som IMF och Världsbanken måste naturligtvis uppdateras och få nya uppdrag. Världens behov har förändrats sedan de skapades efter andra världskriget. Det behövs en helt ny institution för en global omfördelning. Någon form av internationell beskattning kan möjliggöra grundläggande investeringar i utbildning och infrastruktur i fattiga länder. FN:s arbete med uppförandekoder för multinationella storföretag måste utvecklas mot bindande regler.
En viktig förklaring till att de allra fattigaste länderna inte gynnats, utan sänkts, av globaliseringen är att staten i de här länderna är för svag. Det är en av Helds huvudpoänger. All kraft måste därför sättas in på att bygga utbildningssystem, demokratisera, utrota korruption, stärka marknadsinstitutioner och statliga strukturer i de här länderna. Det är ett globalt ansvar. Allas ansvar.
En otroligt viktig iaktagelse han gör är att i den framväxande globala världsordningen har det skapats flera institutioner och regler för att hindra politiska övergrepp. Men inga för att hindra ekonomiska övergrepp. Det politiska perspektivet – idén av vad som är möjligt att inte bara påverka utan förändra och reglera på ett mer direkt sätt – måste alltså vidgas och inkludera även storföretag och marknadskrafter.
Egentligen ganska självklart. Det är ju precis vad socialdemokratin och de kristdemokratiska partierna gjort i Europa och liberala demokrater argumenterat för i USA under 1900-talets andra hälft. Där återfinns kärnan i den koalition han tror kan driva fram ett socialdemokratiskt alternativ. Lägg sedan till NGO:s, sociala rörelser och utvecklingsländer men även de storföretag som efterfrågar stabilare marknadsförhållanden så blir basen bred. Och kanske, kanske är det Bushadministrationens isolationism och imperialistiska ambitioner som mot all förmoden skulle kunna svetsa samman en sådan global koalition.
Många av Helds reformförslag, som är både pragmatiska och samtidigt vidlyftiga, finns redan på banan och diskuteras i olika sammanhang. Poängen är att han för samman en rad olika frågor och diskussioner till en mer genomtänkt helhet som bärs upp av de värderingar han kallar en kosmopolitisk socialdemokrati.
Han gör det som socialdemokratiska och progressiva partier i olika delar av världen redan borde gjort. Men inte verkar våga sig på. Och det är väl där nånstans som Held snubblar. Allt är rätt. Men ingen verkar vilja. Och de som vill saknar power. Och var ska en sådan politisk koalition kunna ta form, formulera sig, gadda sig samman? Det finns fortfarande ingen global offentlighet eller riktig arena för politisk debatt – FN:s generalförsamling borde ha den rollen men fungerar inte så; World Social Forum skulle kunna men verkar inte vilja.
Global politik drivs inte bara i internationella elitsammanhang, skulle Held förmodligen svara. Den måste fästas i en lokal politik hos medborgare. I Sveri
ge. I valkampanjer till Europaparlamentet, till exempel. Han påpekar, mycket klokt, att koalitionens medlemmar själva måste förändras i den egna politiken för att lyckas i den globala. Jag undrar om svensk socialdemokrati är underrättad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.