Det börjar med en lögn, och blir en varning för SD:s politik

Rasismen skapar alltid historisk oreda. Föraktet och övergreppen ligger ingjutna i den nationella samhällsordningen. Ingen kommer undan ansvaret. Inte heller socialdemokraterna. Även om ursäkterna är många: man tänkte så, man gjorde så.

Men skulden återvänder alltid. På ett eller annat sätt. Ibland från helt fel håll, som från en huggorm i bakhåll.

Mitt under valrörelsen presenterar nu Samtiden, som ägs av Sverigedemokraterna, den långa propagandafilmen ”Ett folk, ett land” om socialdemokraternas historiska kopplingar till rasbiologi och antisemitism. Det är oväntat. I praktiken klarlägger ju filmen den nationella konservatismens egna historiska sammanhang, som skräckfilm.

Filmen börjar med en lögn. Den påstår att den här historien aldrig tidigare berättats.

Men alla anklagelsepunkterna är uppenbart välkända. Enskilda socialdemokraters antisemitism i seklets början, det Rasbiologiska institutet, det judefientliga flyktingstoppet, eftergiftspolitiken och inskränkningarna av tryckfriheten under kriget, tvångssteriliseringarna, kariesexperimenten på Vipeholm. Allt har utretts av just de dagstidningar och kultursidor, bland de kulturradikala skribenter och forskare SD och Samtiden brukar håna.

Men även om man redan läst allt är upprepningen smärtsam. Här tillkommer citat från tidningar och riksdagsprotokoll som bränner illa. Historiker kommer ha invändningar. Men det rubbar inte ett socialdemokratiskt ansvar.

Problemet är bara att filmen exploaterar historien utan skam. Genom propagandistiska kommentarer frammanas slutsatsen att Socialdemokraterna först inspirerade till Förintelsen och sedan understödde den. Per-Albin Hansson blir Adolf Hitlers adjutant. Det är historieberättande på totalitär nivå.

Ett återkommande verktyg är citat ur Aftonbladet från naziåren, underförstått en socialdemokratisk tidning. Men då var den klart höger — en föregångare till Samtiden — ägd av charlatanen Torsten Krueger och med pronazistisk hållning. Att använda Aftonbladet på det viset är en medveten lögn från Samtiden och filmens anonyma (!) upphovsmän.

Under krigsåren hade landet inte heller en socialdemokratisk regering som övertydligt antyds, utan en samlingsregering. Utrikesminister Christian Günther var karriärdiplomat, inte socialdemokratisk politiker.

Filmens hat mot Socialdemokraterna döljer ett oavsiktligt budskap: skarpa varningar för nationalism, svärmerier för svenskhet och flyktingstopp. Min slutsats efter att ha sett den är enkel: rösta på vad som helst, men inte på SD. Övergreppen får inte upprepas. Rasismen rör alltid till historien på de mest oväntade vis — och även politiken.

Per Wirtén

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.