Upp på barrikaden!

Vad är egentligen demokrati? Svår fråga. Den verkar bli synlig först när den börjat glida oss ur händerna.

Läget i Polen och Ungern är idépolitiska grundkurser där gamla filosofiska frågor återkommer. Hur gör man när en populär regering angriper demokratin med majoritetsbeslut, när den avvecklas i folkstyrets namn?

Demokratin är en specifik ideologi, svarar Henrik Arnstad. Själva kärnan är en inkluderingsprocess. I sina försök att dra in fler och fler i självstyret möter den alltid listigt motstånd.

Därför är den en aldrig avgjord stridsfråga, en möjlig utveckling man alltid måste ta ställning till, en rörelse där positioner ibland kastas om. En förenklad idé om majoritetsstyre kan plötsligt vara demokratifientlig. Men är verkligen en ideologi?

Arnstads förra bok ”Älskade fascism” var en folkbildningsinsats med slutsatser som öppnade för fortsatt diskussion. ”Hatade demokrati” är en pendang om fascismens motpol, om de demokratiska systemens och idéernas långa historia. Ambitionen är väldig. Man lär sig mycket. Han försöker bryta slentrianmässigt eurocentriska synsätt, med att visa hur de första försöken utvecklades i dagens Irak och Libanon, och sedan nådde både Grekland och Indien. Avsnittet om sjörövarnas arbetsplatsdemokrati är ett oväntat exempel hur anspråken brukar komma från marginalen. Feminism, antirasism och hbtq-aktivism framhävs som avgörande demokratirörelser. Allt är utmärkt, men ändå så förtvivlat oinspirerande.

Han öppnar med en kaxig stridsfanfar: demokratin är farlig, utmanande och ofta avskydd. Men sedan utvecklas själva berättelsen i förbryllande okontroversiell riktning. Jag får inte en enda elstöt någonstans. Inte ens ett litet sprak.

Historien rullar på som när man trummar med fingrarna mot en bordsskiva. Jaha, tänker jag. Där försvann ännu ett sekel. Och så trummar jag lite till.

En slutsats av boken, och av historien, är att man inte bör ta skydd i skyttegravar för att försvara demokratin när den är hotad, utan i stället ta plats på den blåsiga barrikaden för att utveckla den. Men Arnstad klättrar inte upp dit. I stället duckar han för det farliga, för det som nu möter hårt motstånd från makthavarna — ett helt demokratiskt EU, ett öppet och kosmopolitiskt medborgarskap, en avmilitarisering av internationella relationer. Hjälpen vi behöver där uppe, den samlande stridsfanfaren, finns i den historia han berättar, men han gräver inte upp den med tillräcklig polemisk målmedvetenhet, den som behövs — nu. Inget händer.

Demokratin är ett system av spelregler laddade med rörliga värderingar. Ideologier fryser fast världen. Demokratin tinar upp den.

 

Henrik Arnstad: Hatade demokrati.

Norstedts. 350 sidor.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.