På teatern

I dag skriver DN om Stadsteaterns sjunkande biljettförsäljning och dåliga ekonomi. Det förvånar mig inte. Under de sista två åren har jag känt mig allt mindre lockad av deras reoertoar. En väldig massa uppsättningar har utmynnat i allmän lågbudgetkänsla. När senast såg jag t ex en riktigt bra Mørk Eidem? Men för några veckor sedan … Fortsätt läsa På teatern

Kriser

Två saker om tokiga skeenden:1. Den här gången är jag förbannad på Mona Sahlin. Om det som skrivs i media stämmer har hon svikit. Hon var rätt person för ett viktigt och politiskt känsligt jobb. En annan person kunde ha förvandlat det till McCarthyism — just den häxjakt starka röster nu efterlyser. Med sitt omdömeslösa … Fortsätt läsa Kriser

Självspeleri

I dagens DN sätter Johan Lundberg ny fart på ett gammalt självspelande piano: kritiken av den så kallade  identitetspolitiken. Det mesta känns igen. Frågan om kollektiva identiteter och politik är laddad av ambivalenser och motsägelser. Dem är kort sagt svår. Men också ofrånkomlig. Identitet och politik har hängt samman sedan arbetar- och kvinnorörelserna trädde fram. … Fortsätt läsa Självspeleri

Fina dagar är händelselösa dagar

Jag skriver på min Europabok på förmiddagrna. Går alldeles för långsamt, som vanligt. Läser på eftermiddagarna, just nu en riktigt bra antologi "The Future of The Euro" med texter av alltid intressanta Vivien Schmidt och Kathleen McNamara. Jag är ostörd hela veckan, inga möten, ingenting. Underbart. På kvällen kollar jag Stanley Cup, just nu fin … Fortsätt läsa Fina dagar är händelselösa dagar

Yasri Khan

Så kom då äntligen en ordentlig intervju med  Yasri Khan. I DN av Annika Ström Mellin. Den förstärker alla dåliga känslor jag fick av handskakningsaffären, alla fördummande förenklingar (Löfven och Fridolin om att i Sverige skakar vi hand ... jaså, gör vi?) och den ofta oreflekterade intolerans som vällde fram. Jag blir rätt berörd av … Fortsätt läsa Yasri Khan

Mitt ögonblick med Svartenbrant

Lars-Inge Svartenbrant är död. Han tillhörde en tid när bankrånare på något märkligt sätt kunde bli folkkära gangsters. Jag träffade honom under några korta sekunder, som kunde blivit ödesdigra. Hösten 1979 arbetade jag på Tegnérgatan, precis när jag slutat hördes massor av polissirener, men visste inte att Svartenbrant och en medbrottsling rånat ett postkontor i … Fortsätt läsa Mitt ögonblick med Svartenbrant

Kloten sätter varandra i rörelse

I Paris såg jag en märklig konstutställning på Grand Palais. Jag har aldrig sett något liknande. Först var den ytterst förvirrande och sedan när lekens regler börjat klarna blev den en samtidigt lättsmält och koncentrationskrävande upplevelse. Den heter "Carambolages", som ett carambolespel där kulor sätter varandra i rörelse. Den är gjord av  kuratorn Jean-Hubert Martin … Fortsätt läsa Kloten sätter varandra i rörelse

Fantastisk Pascalidou på teve

Hemma från Paris och är totalförkyld. Såg första delen av Alexandra Pascalidous tevedokumentärer i går kväll där hon följer romaks tiggare i Borås. Det var fantastiskt. Plötsligt blev de anonyma tiggarna vid torget levande människor. Alexandra är den enda journalist jag känner som kan prata med utsatta människor på det här sättet, som kan få … Fortsätt läsa Fantastisk Pascalidou på teve