Kibera brukar kallas Afrikas största slumområde. Mer än en miljon invånare i en stad av plåt och bräder. De flesta är entreprenörer, och alla är fattiga. I en av gränderna hittar jag en minibiograf i ett skjul: Cinema Apokalipto. I dag visar de Motorsågsmassakern. Nairobi har alltid varit en polariserad stad. De rikas stadsdelar är … Fortsätt läsa Knaket i klasserna
Megafon i Nairobi
Jag är i Nairobi, men påminns om kravallerna i Stockholm. Vad är det för slags städer vi vill leva i? Go Down är ett kulturkomplex i fint slitna bilverkstäder. Konstnärer, dansare, en enkel tevestudio för ett vasst och populärt satirprogram. Jag hör pianoklink från en öppen musikskola för fattiga barn. Dammet driver in från gatan. … Fortsätt läsa Megafon i Nairobi
Mot torgen
Stadsdelarna där linje 19 slutar finns i mitt nervsystem: Högdalen, Rågsved, Hagsätra. Jag har aldrig bott där, men alltid i närheten. Som tonåring var jag villabarn — de var höghusbarn. För fyrtio år sedan var skillnaden stor, sedan dess har den bara växt. Nu sitter jag vid fotbollsplanen på berget i Rågsved. Var det här … Fortsätt läsa Mot torgen
Från Nairobi
Jag är i Nairobi den här veckan på ett slags studieresa tillsammans med en liten grupp. Jag hade tänkt blogga, men programmet är så intensivt att jag helt enkelt inte hinner. Dessutom ska jag skriva små rapporter till Expressens kultur. Den första publicerades i går.Vi är här för att kolla in Go Down. Jag vet … Fortsätt läsa Från Nairobi
Är någon förvånad?
Nyheten att skolkoncernen John Bauer tänker sälja eller stänga sina skolor kan inte komma som en överraskning. Skolorna ägs av ett danskt riskkapitalbolag, dvs ett företag som aldrig äger nånting särskilt länge. De svenska skolorna har uppenbarligen "förädlats" klar — eller med mer uppriktigt språk: plundrats. Många av kedjans skolor har varit dokumenterat usla. En … Fortsätt läsa Är någon förvånad?
Det stora bakslaget
Veckans stora överenskommelse om privata skolor är bakslag för hela debatten. Jag uppfattar den som en cementering av dagens system. Lite mer kontroll, men i grunden ingen förändring. Privatiseringen av den svensk grundutbildningen kan fortsätta. De stora kedjebildningarna — skolornas ICA och Hemköp — får fortsatt fritt fram. Nu gäller det att inte sluta kräva … Fortsätt läsa Det stora bakslaget
Spel över gränserna
I dag spelar Bayern München och Dortmund heltysk final om att bli Europas bästa klubblag. Champions league verkar ha blivit en angelägenhet för alla. Det fanns en tid när fotboll vilade på nationell chauvinism. Men på kort tid har den bytt skepnad. Min fotbollsintresserade dotter är måttligt engagerad i svenska landslaget. Hon kan inte svara … Fortsätt läsa Spel över gränserna
Rätten att tala
I början av veckan skrev jag en ledare på Dagens arena. Jag ville uppmärksamma att Husby direkt efter söndagsnattens kravaller talade tillbaka genom Megafonen. Jag uppfattar det som något delvis nytt: att stadsdelar med låga inkomster och hög arbetslöshet fick en så tydlig röst som med självklar auktoritet försökte berätta, förklara och rikta politiska krav … Fortsätt läsa Rätten att tala
Att skriva är som att åka tunnelbana
Le Clézio är verkligen ingen novellist. Hans format är romanen. Jag har börjat uppskatta honom mer och mer. I synnerhet böckerna som utgår från hans familjs historia: Afrikanen, Allt är vind och Hungerns visa. Underbara. Men novellsamlingen Berättelsen om foten är ändå rörande — jag tror det var just det ordet Nina Lekander använde i … Fortsätt läsa Att skriva är som att åka tunnelbana
Husby tar sig rätten att tala
Varför bränner man sin egen stadsdel? Efter Husby kommer frågan få mer sammansatta svar i den offentliga debatten än efter tidigare kravaller på andra platser. De direkt berörda tänker nämligen inte längre vara tysta. I Husby finns sedan några år olika politiska nätverk där Megafonen märks mest. Invånare har tröttnat på orättvisor och förortsförakt. De … Fortsätt läsa Husby tar sig rätten att tala
Per Wirtén 