I dag är det Magic and loss som gäller. Där finns några av de finaste sånger Lou Reed någonsin skrev. New York 1991. Ett försök att återskapa den klassiska sångcykeln (tänk Schubert) med fjorton sånger om Reeds vän (Doc Pomus) sjukdom, död, begravning med den egna saknaden och sorgen. Så enormt avklätt, privat, innerligt, så … Fortsätt läsa Magi och förlust

Mer litteratur. Och återigen DN. I går skrev Jonas Thente om Albert Camus, en författare som jag läser mer och hellre ju äldre jag blir. Men självklart kan inte Thente låta bli att ge nålstick till Edward Said, och andra postkoloniala "popteoretiker" (Thentes ord), för att ha förkastat Camus. Det är en petitess, jag vet, … Fortsätt läsa Camus + Said = sant

Jag såg att Åsa Beckman i fredagens DN var positiv men lite sval i sin recension av Teju Coles upphaussade New York-roman Öppen stad. Jag delar hennes uppfattning. Det känns som att kulturskribenter riskerar att krama ihjäl Coles debut. Beckman uppehöll sig ganska mycket kring romanens politiska innehåll. Hur Cole beskriver människor och städer som … Fortsätt läsa Teju Cole

Augustpriset? Jag hoppas på Lena Anderssons kärleksroman (svår att glömma) i romanklassen, med Athena Farrokhzad som outsider. Och som fackbok gäller nog Lena Sundströms (den enda jag läst av de nominerade). Har haft Bea Uusmas bok liggande ett tag, är väldigt sugen att läsa, när jag får tid kan den säkert också bli min vinnare.Om … Fortsätt läsa August

Efter amerikanska presidentvalet förra hösten trodde jag och många andra att republikanerna skulle drabbas av förödande bråk mellan den konservativa högern och de något mer pragmatiska sk Gamla partiapparaten. Men återigen var deras parti förbluffande disciplinerat. Inget hände. Men efter kompromissen om skuldtaket och budgeten verkar inbördeskriget brakat loss på allvar. I helgen hade NY … Fortsätt läsa Inbördeskrig

Jag har skrivit ledaren på Dagens arena i dag. Den är ett försök att skaka liv i ett förslag Viktor Barth-Kron lade fram i DN efter karvallerna i Husby. Bland annat skriver jag så här: "Barth-Kron hade tre olika förslag, alla omvälvande. Knyt politikerna närmare sina valkretsar. Gör stadsdelarna mer självständiga i ett slags "federalt" … Fortsätt läsa Dela Stockholm

Jag kan inte låta bli att tänka på Fredrik Reinfeldts omtalade tal i går. Att moderaterna nu känner sig mogna att ta avstånd från stormaktstiden är ett oomtvistligt framsteg. Äntligen har de vågat språnget till rätt sida om franska revolutionen. Men det som slår mig mer allvarligt är hur Reinfeldt blivit historicist. Han beskrev en … Fortsätt läsa Historicism

USA närmar sig politiskt sammanbrott. Senast i morgon måste skuldtaket höjas. Republikanerna i Representanthuset fortsätter säga nej. Deras militanta motstånd mot kompromisser verkar inte svikta. Jag blir inte ett dugg förvånad om landet ställer in betalningarna.Men det finns en nödutgång som inte alls uppmärksammats. Enligt det 14:e tillägget i den amerikanska konstitutionen måste landet respektera … Fortsätt läsa Skuldtaket — den drastiska utvägen