Det här är min ledare på Dagens arena i dag, lite lång för bloggen men jag vill lägga in den ändå:I går presenterade Anders Ygeman nödvändiga åtgärder mot de svenskar som ansluter sig till ISIS. Men det är bara en detalj i ett större sammanhang. Situationen är mer skrämmande än de flesta verkar vilja förstå. … Fortsätt läsa Det tredje världskriget är nu?

På pendeltåget i går läste jag den österrikiska författaren Robert Menasses underbart onyanserade angrepp i Eurozine på den konservativa (så kallat pragmatiska) åternationalisering som griper omkring sig i Europa. Plötsligt kan annars kloka skribenter svärma för den goda nationalismen — det gör inte Menasses. Hans text är underhållande uppmunrtan för oss som fortfarande envisas med … Fortsätt läsa Det finns ingen god nationalism

Inför förra presidentvalet i USA lyckades Occupy Wall Street tvinga in frågan om ojämlikheten i politikens centrum. Att framställa problemet som de en procenten mot de nittionio procenten var ett genidrag, som fortfarande biter sig fast. Den här gången kan kanske Black Lives Matter spela liknande roll. Kanske kan de äntligen lyckas formulera rasistiskt polisvåld … Fortsätt läsa Black LIves Matter

Nu ska jag försöka skärpa mig och komma igång med bloggandet igen. Jag har ägnat hela sommaren åt att skriva en rätt lång artikel om den reaktionära danska prästen Søren Krarup. Han är en av den nya nationalistiska högerns få intellektuella och har hamrat fram sin kontrarevolutionära konservatism sedan 1960-talets början och varit inspiratör för … Fortsätt läsa Aarons nya land

Mina tidskrifter vill jag också läsa på papper. Men inre för att jag har något romantiskt förhållande till dem, som till böckerna (kolla mitt förra bloggavsnitt). Tidskrifterna är rent hårt arbete. Utan dem skulle jag förstelna. De är ett hav av ord, tankar, slutsatser och analyser som håller mig vaken. De ger mig fler impulser … Fortsätt läsa Tidskrifterna

Mitt förhållande till böcker är romantiskt. Boken i sig, avsett vad som står i den, tycker jag omges av en aura: omslaget, bokryggen, papprets kvalitet, bokstäverna, innehållsförteckningen. Som barn kunde jag känna bokens doft. Antingen har moderna böcker blivit doftlösa, eller också har mitt luktsinne trubbats av med åldern. Men minnet av hur böcker, och … Fortsätt läsa Bokromantik

Jag började läsa Elena Ferrantes så kallade Neapelromaner tidigt i våras. Jag blev kidnappad av dem. Det är fyra romaner — varav tre översatts till engelska — om två kvinnor som föds 1945 i Neapels fattiga kvarter och sedan växer upp och åldras med ett väldigt speciellt förhållande till varandra. En del har kallat det … Fortsätt läsa Jag är en Ferrantefan

De senaste regniga dagarna har jag, för första gången, sett Greta Garbos talfilmer. Ett svajigt äventyr, från hennes berömda första replik "Gimme a whiskey" i den spektakulärt dåliga Anna Christie till den triumfatoriskt genomförda undergångsrollen som Anna Karenina. Och det är hennes ansiktet allt kretsar kring, som blir hennes räddningslina in i talfilmen. Ansiktet ... … Fortsätt läsa Garbo i regnväder