I dag publicerar Expressen kultur en artikel där jag ställer frågor om nyordningen på Bonniers dagstidningar. De enskilda tidningarnas självständighet har sedan i oktober i praktiken avskaffats. Expressen, DN och DI tillhör nu samma "affärsområde" med gemensam ledningsgrupp. Expressens chefredaktör har devalverats till utförare. Den nya ordningen har stora konsekvenser, men har knappt uppmärksammats alls. … Fortsätt läsa Bonniers nya ordning

SD försöker pressa Socialdemokraterna att bryta samarbetet med MP. Och nu riktar även de borgerliga partierna sitt artilleri mot MP. Är det en tillfällighet eller ett tecken på hur SD nu försiktigt lirkas in som stödparti till en ny borgerlig regering? De borgerligas hyckleri är monumentalt. För bara några år sedan skrapade de med fötterna … Fortsätt läsa Dramat tätnar

Jäklar, va bra Förtvivlade människor är. Jag vet inte riktigt varför. Men det är kanske sprödheten. Om jag blåser på textraderna tror jag de kommer falla samman i en hög utanför satsytan. Det krävs lika lite för att Sophie och Otto ska falla ihop. Hålls de samman av något annat än trycket utifrån, känslan av … Fortsätt läsa Andlös förtvivlan

Snart ska budgetens öde avgöras i Riksdagen. Jag börjar bli allvarligt osäker på om regeringen överlever. Den debatt om flyktingfrågan som rullat fram på borgerliga ledarsidor och i M kan få en enkel, kanske avsedd, konsekvens: att SD fäller den rödgröna regeringen. Är det konstigt om de ser debatten som en lockande signal om möjlig … Fortsätt läsa Besvikelsehanteringens konsekvenser

Moderaternas valnederlag var historiskt stort. Makten gick förlorad. Valet var en gigantisk misstroendeförklaring mot hela det högerliberala samhällsprojektet. Väljarna gick inte till vänster, men till SD — till nationell konservatism och invandringsfientlig rasism. Frågan nu är den klassiska: hur ska borgerlighetens politiker och skribenter hantera sitt nederlag?De senaste veckorna har svaret landat. I en våg … Fortsätt läsa Besvikelsehantering

Mitt behov av bekräftelse masseras behagligt av att Kim Veerabutroo Nordberg flera gånger hänvisar till min förortsbok i sin om Dogge Doggelito. Men det är inte därför jag blir glad av Ibland vill man bara försvinna.Egentligen är jag skeptiskt till reportageböcker om levande människor. Men KVN:s bok är så sällsynt välberättad, trots konventionell form, att … Fortsätt läsa Dogge forever

I går opererades mitt öga igen. Tillbaka hemma nu för lång väntan på möjlig förbättring. Otäckt, otäckt. Har lyssnat på radio och läst DN om terrormorden i Jerusalem och hur Västbanken glider in i ökat våld. Jag studsade högt när man i Sveriges radio talade, helt oproblematiskt, om Tempelberget där al-Aqsamoskén ligger. Tempelberget? Det brukar … Fortsätt läsa Det heter Haram al-Sharif

I senaste American Prospect hittar man den klart bästa artikel jag läst om Barack Obamas utrikespolitik. Den är skriven av James Mann som för ungefär tio år sedan skrev en suverän bok om de neokonservativa runt Bush, The Rise of the Vulcans. Artikeln heter "On realism, old and new" och det är år precis vad … Fortsätt läsa Realismens innebörder

I går spelade herrlandslaget 1-1 mot Montenegr. När matchen var slut säger TV5:s kommentator  att Sverige gjorde en bra insats. Herregud. Varför kan sportjournalister aldrig säga dåligt när det är dåligt? Det känns som en reflex av det mentala arvet efter Fredrik Reinfeldt: strävan efter medelmåttighet och nervös ovilja att överträffa sig själv — att … Fortsätt läsa Reinfeldtarvet