Mina tidskrifter vill jag också läsa på papper. Men inre för att jag har något romantiskt förhållande till dem, som till böckerna (kolla mitt förra bloggavsnitt). Tidskrifterna är rent hårt arbete. Utan dem skulle jag förstelna. De är ett hav av ord, tankar, slutsatser och analyser som håller mig vaken. De ger mig fler impulser … Fortsätt läsa Tidskrifterna

Mitt förhållande till böcker är romantiskt. Boken i sig, avsett vad som står i den, tycker jag omges av en aura: omslaget, bokryggen, papprets kvalitet, bokstäverna, innehållsförteckningen. Som barn kunde jag känna bokens doft. Antingen har moderna böcker blivit doftlösa, eller också har mitt luktsinne trubbats av med åldern. Men minnet av hur böcker, och … Fortsätt läsa Bokromantik

Jag började läsa Elena Ferrantes så kallade Neapelromaner tidigt i våras. Jag blev kidnappad av dem. Det är fyra romaner — varav tre översatts till engelska — om två kvinnor som föds 1945 i Neapels fattiga kvarter och sedan växer upp och åldras med ett väldigt speciellt förhållande till varandra. En del har kallat det … Fortsätt läsa Jag är en Ferrantefan

De senaste regniga dagarna har jag, för första gången, sett Greta Garbos talfilmer. Ett svajigt äventyr, från hennes berömda första replik "Gimme a whiskey" i den spektakulärt dåliga Anna Christie till den triumfatoriskt genomförda undergångsrollen som Anna Karenina. Och det är hennes ansiktet allt kretsar kring, som blir hennes räddningslina in i talfilmen. Ansiktet ... … Fortsätt läsa Garbo i regnväder

Boktiteln Marknadens makt och demokratins möjligheter är torr och lätt avskräckande. Hur många mediokra pamfletter och böcker med liknande titlar har ine skrivits de senaste 25 åren? Sverker Gustavssons och Ingemar Lindbergs bok följer också längs samma upptrampade stigar. Men de gör det så mycket mer intelligent. Deras 130 sidor sträcker över stora ämnen med … Fortsätt läsa Sommarbildning

Att åka till Victoria och se filmen om Amy Winehouse var en pilgrimsresa. En värdig dokumentär, med känslomässig höjdpunkt i bilderna från den sena inspelningen av duetten med Tony Bennett — och hans ord efter hennes död. Amy Winehouse öde ställer den snart utslitna frågan: varför ska de bästa alltid dö först? Och den berättar … Fortsätt läsa Back to Black

För första gången på årtionden har jag svårt att upprätthålla en grundläggande optimism om läget. Socialdemokraterna, EU, den nya konservatismen, IS ochj den revolutionära islamismen. Det gäller att notera allt som kan peppa. I senaste Expo hittade jag två spdana notiser. I en påminde de om SOM-undersökningarna som i år visade att betydligt fler i … Fortsätt läsa Uppmuntran

I förra veckan kommenterade Jürgen Habermas, gammal men fortfarande skarptänkt, uggörelsen med Grekland i en intervju i Guardian. Han är naturligtvis kritisk. Krisen kommer fortsätta eftersom den är större än Greklands problem. "Without a common financial and economic policy, the national economies of pseudo-sovereign member states will continue to drift apart in terms of productivity. … Fortsätt läsa Eldunderstöd

Under de dramatiska förhandlingarna mellan Eurogruppen och Grekland befann vi oss på resa i Tyskland. Jag tänker inte berätta om vår semester, men måste ändå nämna två parker vi besökte. Ruhrområdet är på många vis spännande. Där finns nu massor av museer och lämningar efter kolgruvornas epok. I Duisburg ligger den enorma Landschaftspark Nord runt … Fortsätt läsa Tyska ruiner

Full fart igen. På förmiddagarna läser jag Mikael Jalvings idébiografi om Søren Krarup. Och på eftermiddagen Olivier Todds om Albert Camus. Två engagerande böcker om två intellektuella med totalt olika filosofi. Den ena chockerande konservativ, den andra radikal. Dagarna blir schizofrena. Självklart är jag på Camus sida. Eftermiddagran är kort sagt mer optmistiska. "Jag revolterar, … Fortsätt läsa Tillbaka