Supertisdagen blev en tillnyktring. Bernie Sanders vinner nog inte primärvalen den här gången heller. Men nära är det. Villkoren för amerikansk politik har skrivits om. Den demokratiska socialismen är tillbaka. Jag minns hur de första opinionsmätningarna som registrerade den stora åsiktsförändringen dök upp för tio år sedan. De visade att hälften av USA:s unga väljare … Fortsätt läsa Så återföddes vänstern i USA — samtidigt som den nästan utplånades i Europa
Allaktivitetshus — är det inte vad vi behöver 2020?
I maj 1969 ockuperades Västra Mårtensgatan 5 i Lund. Det var den första stadspolitiskt motiverade ockupationen i Sverige. Idén kom från Amsterdam. De ville ha ett allaktivitetshus och bevara den rivningshotade saluhallen. Efter tre dagar kom polisen och bar ut dem. Nästan alla. De som klättrat upp på taknocken blev kvar i flera dagar. I … Fortsätt läsa Allaktivitetshus — är det inte vad vi behöver 2020?
Skattkammaren
Sverige verkar inte längre ha råd med demokrati. Den kostar tydligen för mycket. Vi förstår inte att årtionden av åtstramningar börjar urholka fundamenten på allvar. Biblioteken är ett konkret exempel på hur vi tar tidigare demokratiska erövringar för givna. Biblioteken har ju alltid funnits där, som garanter för att mänsklighetens samlade kunskaper ska finnas tillgängliga … Fortsätt läsa Skattkammaren
Global glöd går hem
Den klassiska musiken är inte västerländsk. Den är global. Och har alltid varit det. På olika platser har traditioner förfinats under århundraden, lika raffinerade som Beethovens pianosonater. Det som händer nu är att de börjat kommunicera med varandra på ett mer intimt vis än tidigare. I Stockholm pågår Re:Orients festival ”Curious Classics” med konstmusik från … Fortsätt läsa Global glöd går hem
Nya nycklar nu
Joel Halldorfs kritik av liberalismen har varit envis. Jag vet inte hur många artiklar han skrivit om hur den gör oss ensamma och olyckliga. De är vältajmade. Liberalismen har blivit 2020-talets första idépolitiska krishärd. Först slogs deras ekonomiska teorier ut av finanskraschen 2008. Och nu krackelerar även de politiska idéerna, de som sedan ett kvarts … Fortsätt läsa Nya nycklar nu
David Ärlemalm har skrivit en klassisk tragedi
Jag förstår inte krimlitteraturens poäng. När spänningen skruvas upp zoomar jag ut. Den förväntade kicken uteblir alltid. Jag känner mig i det avseendet som ett hopplöst fall. David Ärlemalms debutroman är annorlunda. Den slår verkligen till mig. Hårt. Kanske för att jag slipper poliserna. I stället gestaltar den en enskild människas vacklande i gränslandet mellan … Fortsätt läsa David Ärlemalm har skrivit en klassisk tragedi
Prisa nya polare
På tisdag avslöjas vilka som får årets Polarpris. Intresset är iskallt. Det har delats ut sedan 1992, i snart trettio år. Det är dags att ställa frågan vad det har blivit. Eller egentligen: vad som gått fel. Jag plockar fram en lista över alla pristagarna. De från konstmusiken lägger jag snabbt åt sidan, eftersom den … Fortsätt läsa Prisa nya polare
Utan biblioteken skulle vi vara lallande småbarn i en sandlåda
Huvudbiblioteket i Los Angeles är inget paradis. Men det är pompöst som en pyramidal fanfar. Ett snart hundra år gammalt palats för böcker. Det är som en stad i staden: en labyrint av passager, trappor, salar, korridorer, hyllor och magasin. Tvåhundra anställda, en stor stab vänliga vakter, 73 utspridda filialer och miljoner böcker, tidningar, bilder … Fortsätt läsa Utan biblioteken skulle vi vara lallande småbarn i en sandlåda
Chockerande att följa Wintersons fumliga samhällskritik
Det börjar bra. Jeanette Winterson skildrar med lätt hand hur Mary Shelley skrev sin legendariska roman ”Frankenstein” under några dystra veckor 1816. Tillsammans med bland andra Lord Byron och sin man Percy Bysshe Shelley, då litterära stjärnskott på spaning efter människans frigörelse, satt hon isolerad i ett hus vid Genèvesjön. Regnet vräkte ner. Naturen ställde … Fortsätt läsa Chockerande att följa Wintersons fumliga samhällskritik
Det är tjugo år sedan sist — och han drabbar mig fortfarande
Centre Pompidou, Paris. Översta våningen. Över ingången lyser ordet Depart (avfärd). När man sedan lämnar de dunkelt upplysta rummen når man sin Arrivee (ankomst). De flesta är märkbart berörda. Dämpade. Uppfyllda. De har då passerat genom den franska konstnären Christian Boltanskis nya retrospektiva utställning. Mellan avfärd och ankomst frammanar han våra nakna liv: minnena, åldrandet, … Fortsätt läsa Det är tjugo år sedan sist — och han drabbar mig fortfarande