Ladivine

Marie Ndiayes romaner är underliga. Ladivine som kommit på svenska nu i höst (översättn: Ragna Essén) är inget undantag. Den börjar i skarpt kylig realism, men glider sedan in i en mardrömslik stämning av overklighet (som påminner mig om hennes förra roman). Ja, egentligen är det en släktroman om fyra generationer kvinnor, och ett antal … Fortsätt läsa Ladivine

Antirasistisk dagordning — ett förslag i tio punkter

1. Skärp samhällskritiken. Rasismen kan bara övervinnas genom att avslöjas och kritiseras. Det är samhällets orättvisor som är det avgörande problemet — inte den motbjudande Jimmie Åkesson. 2. Den strukturella rasdiskrimineringen måste fortsätta belysas, undersökas och kritiseras. Olika liberalers kritik mot strukturella analysredskap av orättvisor ska envist avvisas. Dom har fel. Den vita hudfärgens privilegiesystem … Fortsätt läsa Antirasistisk dagordning — ett förslag i tio punkter

Varför teg reportrarna om Roy?

Det mest förvånande med affären Hugo Rask är att den dröjde så orimligt länge. Alla i Stockholms litterära yrkeskårer hade ju redan dag ett noterat Hugo Rask = Roy Andersson. Nu skriver Björn Wiman (DN 2/11) att uppståndelsen är förnedrande och Olof Åkerlund (Sydsvenskan 4/11) att den är ett nederlag för litteraturen. Verkligen? Att kritikerna … Fortsätt läsa Varför teg reportrarna om Roy?