När jag nu är tillbaka i Paris efter några dagar på resa har de lagt ut strandsand längs Seine: Paris plage. Att flanera längs floden vid skymningen är oförglömligt. Barn bygger sandslott, familjer lägger ut filtar och har picknick med vin och mat, andra sitter tillsammans i de megastora strandstolarna och läser, boulodromen är ständigt … Fortsätt läsa Den politiska Haring

Inspirerad av Sara Danius bok om den blå tvålen har jag läst Honoré de Balzacs Förlorade illusioner. Det var min favvoroman när jag var liten. Den har blivit ännu bättre sedan dess. Det är som Danius skriver en realism där sömmarna brister — och som slutar i ett slags magisk realism med Faustmyten. Balzac påminner … Fortsätt läsa Förlorade illusioner

Någon gång under andra halva av 1930-talet antecknade Walter Benjamin i de noteringshäften som sedan skulle sammanställas som Passagearbetet några ord som känns läskigt aktuella:"Kapitalismen var en naturföreteelse, i vars skepnad Europa föll i en dvala, under vilken de mytiska krafterna reaktiverades."Jag tror jag ska använda dem som inledning till min nästa bok.

I dag publicerar Sydsvenskan del 2 på Petter Larssons artikel om de senaste årens protest- och revolutionsrörelser. Läs hans artiklar tillsammans med Olav Fumarola Unsgaards långa artikel i senaste Arena om Attacrörelsens uppgång och fall (som inte finns digitalt, köp tidningen). Jag lovar att det blir intressant läsning.

I dag skriver Petter Larsson om de globala proteströrelserna i Sydsvenskan. Det är den bästa text jag läst om dom i svensk press. Han uppmärksammar bland annat det helt centrala att det inte i första hand är de fattiga som gått ut på torgen, men den unga universitetsutbildade medelklassen. Han citerar två forskare: "Det här … Fortsätt läsa Proteströrelsen

Jag började prenumerare på den amerikanska vänstertidskriften Dissent 1995 eller 96. Ingen annan tidskrift har varit så viktig för mig under så lång tid. Den har inte alltid varit bra. Länge kändes den som rätt konservativt gammalsossig: hög medelålder, bara män, totalt ointresserad av feminism och postkoloniala perspektiv. Men det senaste året har den fått … Fortsätt läsa Walzer och Dissent

Sommarens måste-ses-utställning i Paris är nog den enorma "Dynamo" om ljus, rörelse och rymd i konsten de senaste hundra åren på Grand Palais. Där samlas ett slags konst som aldrig intresserat mig: pulserande lysrör, rörelser som lurar ögat, cirklar, speglar och olika ljuseffekter. När jag sett den typen av konstverk ensamma i större samlingar på … Fortsätt läsa Ljus i Paris, mörker i Syrien

Sommarens mest kontroversiella utställning i Paris är Ahlam Shiblis på Jeu de Paume. Det har funnits skarpa protester. Shibli är palestinsk fotograf. Estetiskt är hans bilder ointressanta, ibland direkt dåliga. Men han har en förmåga att hitta intressanta projekt. Jag tänker i synnerhet på två stycken.Klart bäst är bilderna från den franska byn Tulle. I … Fortsätt läsa Mest kontroversiellt

Den här sommaren hyr vi i en lägenhet, med egen liten gård, i en del av Paris som kallas Övre Marais. Det är de lite bortglömda delarna av stadsdelen Marais, i norr helt nära Place Republique (där det den här veckan är musik varje kväll, på fredag Rachid Taha!!). Den stora turistfloden rinner trögt längre … Fortsätt läsa Övre Marais

Militärkupp i Egypten. Oppositionen jublar. Jag hoppas jag har fel, men detta är vanvett. Har alla glömt vad de sade om militären för bara ett år sedan? Hur ska de hindra Brödraskapet att vinna även nästa val? Förbjuda dem?