Mattsson om namnen

I dag skriver Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om #metoo och namnpubliceringarna efter sluggerangreppet från Åsa Linderborg och invändningar från många andra. Den för ett läsvärt och nyanserat resonemang kring frågan om att publicera namn eller inte. Men man kan notera två saker. 1. Mattsson försöker dämpa  att Expressen gått i spetsen för namnpubliceringar, genom att … Fortsätt läsa Mattsson om namnen

Expressens låga vattenmärke

I dag skriver Åsa Linderborg en viktig artikel om Expressens namnpubliceringar och annat kring me too-rörelsen. Naturligtvis inte utan invändningar. Jag störs av hennes nedlåtande attityd mot DN:s viktiga artikel mot den ökända kulturprofilen. Och hennes återkommande försvar av den egna tidningen blir (alltid) tröttsam. Men Expressens namnpubliceringar, senast av programledaren på SR, är verkligen … Fortsätt läsa Expressens låga vattenmärke

Boris Johnson på svenska

Man bör naturligtvis vara lite avvaktande huruvida EU:s nya Sociala pelare får någon faktiskt betydelse. Men de kommentarer jag nu läser, mest från höger men även vänster, är förbluffande. De vill hindra varje litet steg mot ett EU präglat av ekonomisk trygghet, stabilitet och välfärd — det som med populär byråkratiska kallas social hållbarhet. Den … Fortsätt läsa Boris Johnson på svenska

Polsk tragedi

I dag kommer EU-parlamentet med all säkerhet rekommendera att Rådet beslutar om paragraf sju för Polen. Det innebär att landet skulle förlora sin rösträtt i unionen. Orsaken är enkel Polen bryter mot unionens demokratiska grundprinciper och utvecklas i allt mer auktoritär riktning. Jag tycker det är bra. Den svenska regeringens försök att förhala processen är … Fortsätt läsa Polsk tragedi

En säregen blues

Andrzej Stasiuk väljer alltid dammiga småvägar under sina rastlösa bilresor genom östra Polen. Han lyssnar på den reaktionära och katolska Radio Maria. ”Det som finns får inte sin mening förrän det har blivit förflutet”, skriver han och spanar över det ärrade landskapet. På nätterna hemsöks de övergivna byarna av gamla spöken: de fördrivna, de mördade, … Fortsätt läsa En säregen blues

Det privatiserade våldsmonopolet får mig att rysa

Sveriges mest mörklagda privatisering är den av polisarbetet. Jag minns inte när jag senast såg en polis på torget där jag bor. Ibland glider de förbi på gångstråken i sina maffiga bilar, men jag möter dem inte längre i ansiktshöjd. De har i stället ersatts av ordningsvakter anställda av globala säkerhetsföretag. Kling och Klang har … Fortsätt läsa Det privatiserade våldsmonopolet får mig att rysa