Att ”vi måste tala om klass” har upprepats i tusentals artiklar de senaste tio åren. Det har blivit en bekväm ståndpunkt. De flesta undviker ju den svåra följdfrågan, nämligen hur man ska göra det. När Göran Therborn och Katalys nu rullat igång sitt stora projekt om klassfrågan — stort! — förväntar jag mig att de … Fortsätt läsa Att mobilisera med klassbegrepp kan vara fel strategi
År: 2018
TERF
I senaste n+1 finns en läsvärd (och rolig) essä av Andrea Long Chu, "On Liking Women", om vissa feministers vägran att erkänna transkvinnor som kvinnor, ja i vissa fall skräckslagna hat mot dem. Chu gör en historisk tillbakablick som fungerar fint som fördjupning av Kajsa Ekis Ekmans omstridda artikel i AB. Ekman tillhör en gammal … Fortsätt läsa TERF
En väg framåt i Palestinakonflikten
Palestinakonflikten har ett märkligt särdrag. Nämligen att den som grundar sin ståndpunkt på internationell rätt betraktas som extrem. I det här fallet är det ju i huvudsak en part, Israel, som gång på gång bryter mot den: ockupationen, bosättningarna, muren, de politiska fångarna och det återkommande dödandet i Libanon och Gaza. Richard Falk tillhör de … Fortsätt läsa En väg framåt i Palestinakonflikten
Styr staten mitt skrivande?
När staten fördelar stöd till kultur kommer värderingar alltid ha betydelse. Något annat är en illusion. Även det skenbart neutrala "kvalitet" är laddat av varierande samhällsvärderingar fixerade av tidsandan. Men när styrningen blir för uttalad och preciserad uppstår problem. Svensk kulturpolitik är mycket nära den punkten. När Alice Bah Kuhnke nu gett Kulturrådet i uppdrag … Fortsätt läsa Styr staten mitt skrivande?
Nordisk fauna
Oj, oj. Andrea Lundgrens tredje bok är en novellsamling, Nordisk fauna (Natur och kultur). Jag har inte läst hennes två tidigare romaner. Men måste göra det nu. Hennes noveller är ju fantastiska. De rör sig vid gränsen där det invanda livet tappar sina fasta konturer, där trådarna i vardagsväven börjar fransa ut och nå upplösningen; … Fortsätt läsa Nordisk fauna
Orkanen som bortblåst
Den 18 september drog orkanen Mariah in över Domenica i Karibien. Den var ett monster som rev hela ön. Nittio procent av husen förstördes. På skakiga amatörfilmer som senare nådde omvärlden kunde man se kyrkor förvandlade till brädhögar, lermassor som dragit med sig hela kvarter och desorienterade människor på jakt efter förlorade ägodelar. Bara några … Fortsätt läsa Orkanen som bortblåst
Polarpriset är fördomsfullt
DN:s Johanna Paulsson kommenterar årets Polarpristagare med att priset håller på att bli irrelevant. När det gäller populärpriset är det sant. Med en justering: punkten har redan passerats. De tre senaste pristagarna: Max Martin, Sting och Metallica. Puh. Jag kan stå ut med att medelmåttor får priset. Men inte prisets fördomsfulla inskränkthet. Bara fem artister … Fortsätt läsa Polarpriset är fördomsfullt
Den ”arabiska bögen” slår tillbaka mot rasismen
Abdellah Taïas nya roman går ut hårt med ett fientligt angrepp mot kvinnorna. De har förtrollat männen med sina kön. De har förvandlat dem till slavar. Den som skriver heter Ahmed. Han är en medelålders homosexuell från Marocko som levt sitt vuxna liv i Paris. Nu skriver han brev till sin döda mor. Han hatar … Fortsätt läsa Den ”arabiska bögen” slår tillbaka mot rasismen
Arbetarrörelsens vita väg
Nu har jag också sett LO:s valfilm. Den är häpnadsväckande. Enligt LO har den svenska arbetarklassen — eller med fimens ord "vanligt folk" — uteslutande vit hudfärg. En mycket stor andel av LO:s medlemmar är alltså "ovanligt folk" eller helt enkelt "de andra". De som varje dag omger mig på pendeltåget, på väg hem från … Fortsätt läsa Arbetarrörelsens vita väg
Terrorn som bagatelliseras
I lördags försökte en rasist skjuta så många med mörk hudfärg som möjligt i den lilla italienska staden Macerata. Han skadade sex personer. Det var ett politiskt terroristdåd. Men i Sverige har det bara uppmärksammats i förbigående. Hade han varit en revolutionär islamist som svurit trohet mot IS och skjutit mot vita hade nyheten varit … Fortsätt läsa Terrorn som bagatelliseras