Huvudstaden? Alla vet väl att EU:s ligger i Bryssel. Men på en konferens i ett av Europakvarteren föreslår plötsligt en stridslysten professor att unionen borde bygga en helt ny — i Auschwitz. Han blir utskrattad. Förlöjligad. Men han försöker envist ropa att det var ju där Europatanken föddes, i ett övertygat nej till nationalismen, krigen … Fortsätt läsa Kväll över Bryssel
Nina Bouraoui skriver med en nyvunnen känsla av försoning
Nina Bouraoui flyttade till Paris sommaren 1981. Där börjar hennes nya självbiografiska roman ”Alla människor har av naturen ett begär att få veta”. Hon var fjorton år. Hennes mamma stod inte längre ut med föraktet och hoten som riktades mot henne i hemstaden Alger. Pappan? Ja, han fanns någonstans i utkanten, ofta på resa, älskad … Fortsätt läsa Nina Bouraoui skriver med en nyvunnen känsla av försoning
Goda nyheter
Fånglägren i norra Syrien med IS-medlemmar från olika delar av världen är en fantastisk nyhet. Ja, den bästa tänkbara. De kurdiska styrkorna har inte avrättat alla, som de enkelt kunde ha gjort, och inte heller låtit dem försvinna över bergen. De har gjort det enda rätta: spärrat in dem i väntan på rättegång. Äntligen kan … Fortsätt läsa Goda nyheter
Livet i en kassakö
Marie–Hélène Lafon är en lurig författare. Det är svårt att veta vad man egentligen läser. Avgörande upplysningar skymtar förbi helt hastigt, eller avslöjas i efterhand. Man behöver läsa de korta romanerna med skärpt blick. I ”Våra liv” låter hon en pensionerad bokförare fantisera om människor i en enkel matbutik. Gordana med upproriska megabröst sitter i … Fortsätt läsa Livet i en kassakö
Levande charader
Jag vaknar en grå vintermorgon i Paris. Från gatan hörs bullret från sopbilen. Längre ner öppnar snart surgubben Alex sitt café, en av kvarterets klenoder för alla som letar kvardröjande spår från förfluten tid. När Eyvind Johnson kom till östra Paris första gången, sommaren 1922, bodde han inte långt härifrån. Bergen i Menilmontant var då … Fortsätt läsa Levande charader
Att läsa Anita Goldman är som att hissas ner i en mörk brunn
Anita Goldmans nya bok är en förfärlig berättelse. Bara så ni vet. Förfärlig. Att läsa den är som att bakbunden hissas ner i en torrlagd brunn och sedan se hur någon lägger dit locket så att det sista ljuset slocknar. Där är man. Ensam. I det europeiska hålet, omgiven av skrapet och gnisslet från de … Fortsätt läsa Att läsa Anita Goldman är som att hissas ner i en mörk brunn
Prata inte om Dante
I helgen förklarade trettio äldre författare i en rad stora tidningar, bland annat Dagens Nyheter, att de vill rädda Europa från ”själens och andens mordbrännare” med hjälp av Goethe och Dante. De skrev från Olympen. Har de inte förstått nånting? Eurokrisen var en avgörande vändpunkt. Sedan dess duger varken invanda paroller om EU:s förträfflighet eller … Fortsätt läsa Prata inte om Dante
Löfven är humlan som fortsatte flyga
Vem som vann, är en trist fråga i den politiska journalistiken. Men efter fyra månader av regeringsförhandlingar, ett omvälvande resultat och bittra reaktioner från de som hamnat utanför är frågan befogad. Svaret? Det kommer dröja till nästa val. Men en slutsats är redan uppenbar: att striden haft en suverän fältherre. För Stefan Löfven är det … Fortsätt läsa Löfven är humlan som fortsatte flyga
Vi bara böjer oss
I 109 korta avsnitt angriper Carsten Jensen tillståndet i Europa. Förlamningen. Känslan att framtiden är förlorad. Hånet mot de fattiga. Hatet mot de som flytt hit — mot de enda som fortfarande verkar tro att Europa är möjligheternas kontinent. Han skriver skarpt som sol i rimfrost, när landskapet blir upplyst och tillspetsat. Det är 109 … Fortsätt läsa Vi bara böjer oss
Vi lever också i våldets vänkrets
Natacha Appanah växte upp på Mauritius, men arbetar sedan flera år som uppmärksammad författare i Paris. En tid bodde hon på Mayotte, två små öar utanför Afrikas östkust. Det är en speciell plats. Efter två folkomröstningar har öarna integrerats i Frankrike och i EU:s statistik är de nu unionens fattigaste del, strax bakom norra Bulgarien. … Fortsätt läsa Vi lever också i våldets vänkrets
Per Wirtén 