Jag har åkt pendeltåg genom Storstockholms förorter under hela mitt vuxna liv. När jag började var vagnarna ett hav av vita människor. I dag innesluter de hela världen. En eftermiddag på väg till Huddinge kan jag höra ett myller av olika språk. Pendlarna talar franska, polska, arabiska, kinesiska, wolof och annat. Det är egentligen en … Fortsätt läsa Det krävs mer än berättelser för ett kosmopolitiskt Sverige
Katalanerna
Jag är ganska okunnig om den katalanska frågan. Men det tillspetsade läget ger mig rysningar av obehag. Det påminner om inledningen av det jugoslaviska inbördeskriget. Och jag tycker de politiska ledarna ligger på samma låga nivå; en ny Milosevic i Madrid och en ny Tudjman i Barcelona. Skillnaden är att Spanien ligger inbäddat i EU. … Fortsätt läsa Katalanerna
Nobelpriset
På torsdag meddelas årets Nobelpris i litteratur. Jag har tre favoriter. Först och främst den amerikanska författaren Joan Didion. Hon har ju allt en nobelpristagare ska ha: litterär stil, enorm mångsidighet och personlig karisma. Men det är inte fel om en annan amerikans kvinna får det, Jamaica Kincaid. Hon är migrationens och det postkoloniala tillståndets … Fortsätt läsa Nobelpriset
Nu behövs ett Vi bortom ”arbetarklassen”
Ingen kan ha missat den amerikanska eftervalsdebatten. Plötsligt var alla radikala skribenter intresserade av vita arbetare i mellanvästerns vacklande industrizoner. Donald Trump har påverkat svensk politik på liknande vis, i synnerhet socialdemokraterna. Stefan Löfven skippade Almedalen och åkte i stället ut i landet. Det var lysande. Men varför känns den här vändningen ändå inte riktigt … Fortsätt läsa Nu behövs ett Vi bortom ”arbetarklassen”
Nödrop från klassamhället
För femtio år sedan talade man i USA om en ”summer of love” med hippiekolonier, LSD-tripper och krigsprotester. I sin nya roman återvänder Klas Östergren till en svensk motsvarighet, sommaren 1970, när verklighetens stränga begränsningar verkade ge vika för en sorglös drift ut i den lockande fantasin att allt var möjligt. Romanens berättare, Kenneth, avslutar … Fortsätt läsa Nödrop från klassamhället
Den nya offensiven
I dag höll Macron sitt stora EU-tal på Sorbonne. Det ska bli spännande att läsa. Jag har ju läst de liknande tal han höll före presidentvalet, och dom var ju uppmuntrande för en demokrat och federalist som jag. På Studio ett hör jag Ann Linde och andra tala lite oklart om att han upprepar den … Fortsätt läsa Den nya offensiven
Vem tänker på The Square?
Jag har haft så mycket jobb de senaste veckorna att jag inte hunnit sköta min blogg. Jag har till exempel inte hunnit skriva nåt ordentligt om de stora boutställningen Valllastaden i Linköping, trots att den är omskakande och skiljer sig från all stadsbebyggelse jag sett. Den är en slutgiltig gestaltning av den privata valfrihetens mänskliga … Fortsätt läsa Vem tänker på The Square?
Terrorobalans
Kritiken mot polisen i Göteborg växer. De låter den nazistiska våldsligan NMR demonstrera både med och utan tillstånd mitt i stan. De förklarar att de inte kommer ingripa om ligan bryter mot lagen. Och de låter dem passera nära synagogan mitt under Yom Kippur-helgen. I den nya boken ”Den ensamme terroristen?” sätts den uppkomna situationen … Fortsätt läsa Terrorobalans
Skeendet utan facit
Det har skrivits tusentals böcker om andra världskrigets utbrott. Hur kunde det hända, har alla undrat. På senare tid verkar intresset förflyttat sig till krigets slut. Den nya frågan är hur freden kunde bli så stark. I Ian Burumas stilbildande bok var det inte längre 1939 som kallades Europas ”År noll”, utan fredsåret 1945. Elisabeth … Fortsätt läsa Skeendet utan facit
Mer Modiano
Hur många av Patrick Modianos små behändiga romaner har kommit ut nu? De bara fortsätter ticka ut. Jag läser alla. Senast på Grates bokförlag är Straffeftergift från 1988. Hundra sidor exakt. Det är vanligt att Modianos författarskap beskrivs som ett pussel, där varje roman lägger en ny bit till författarens osäkra ungdom. Jag brukar inte … Fortsätt läsa Mer Modiano
Per Wirtén 