I september kom Pierre Schoris memoarer Minnet och elden. Den har fått väldigt lite uppmärksamhet. Kanske är förklaringen att den är 700 sidor. Det är för många, i synnerhet som de första 200 är rätt svaga. Sedan växlar den upp och bli bättre för varje kapitel. Då har nog en del läsare hunnit tröttna. Men … Fortsätt läsa Minnet och elden
Jag är Charlie, men vem är Hillersberg?
Det är roligt att se hur alla nu ställer upp bakom Charlie Hebdo. Stödet är starkt — och det är fantastiskt. Men man kan samtidigt, lite syrligt, påpeka att den typen av hänsynslös satir tidningen representerar inte alltid varit så omfamnad. I Sverige fanns under en kort period en liknande tidning, präglad av samma slags … Fortsätt läsa Jag är Charlie, men vem är Hillersberg?
Charlie Hebdo
Vem blir förvånad om ögonvittnesuppgifterna stämmer att terroristerna i Paris är revolutionära islamister? Charlie Hebdo är en antirasistisk vänstertidning. Den står för allt radikala islamister hatar, mest av allt ett förakt för alla auktoriteter: från nationen till gud.Attacken skärper det jag skrivit flera gånger på Dagens arena och här om att det behövs en gemensam … Fortsätt läsa Charlie Hebdo
Det nya året
Min magkänsla för det nya året är inte bra. Försvarsvallen mot SD:s rasism och nationalism sviktar. Börja därför alla dessa dagar efter alla dessa helger med att läsa Per Svenssons och Ola Larsmos artikel om SD och de historiska sambanden i DN i dag. Den är ett måste. Jag delar helt deras uppfattning att SD … Fortsätt läsa Det nya året
Röd lyskraft
Antonio A Santucci: Antonio Gramsci Översättning: Gustav Sjöberg Celanders förlag Kommunismen vilade på ett berg av texter. Där fanns filosofi, teaterkritik, estetik. Rörelsens praktik var för det mesta brutal, men dess teori kunde vara sofistikerad. Men vem läser längre György Lukacs eller Arnold Ljungdal? Någon? De är som en slamrig mässingsorkester som marscherat iväg till … Fortsätt läsa Röd lyskraft
Kapitalismens väsen
Hela hösten har jag förföljts av två franska romaner. En är rätt tråkig och den andra lite obegriplig, men jag kan inte låta bli att tänka på dem. Båda är som att hissa upp persiennerna, så att ljuset faller in över kapitalismens privata rum. I Ladivine berättar Marie Ndiaye hur tre generationer arbetarkvinnor, och några … Fortsätt läsa Kapitalismens väsen
Urholkad Kinabjässe
Göran Leijonhufvud: Pionjär och veteran. 50 år med Kina. (Bonniers). ;Göran Leijonhufvud: Pionjär och veteran (Bonniers).Feta böcker faller tungt. Göran Leijonhufvud har skrivit nästan 900 sidor om sina femtio år med Kina. Först maopilgrim, sedan pionjär som DN:s korrespondent och slutligen forskare. Berättarbågen är storslagen och epokerna fladdrar förbi. Tiden är en storm. När han … Fortsätt läsa Urholkad Kinabjässe
December
Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till Decemberöverenskommelsen. Men jag hade föredragit nyval. Det hade inskärpt allvaret och skakat om i Riksdagen (jag tror inte valresultatet blivit en upprepning av det i september).De senaste dagarnas intervjuer i DN med Löfven och Kinberg Batra bekräftar det jag skrev veckorna före och efter … Fortsätt läsa December
Justerade "sanningar"
När vi påpekar att ojämlikheten ökat snabbare i Sverige än de flesta andra EU-länder brukar statsråd och andra, som inte bryr sig, svara att det skett från en extremt jämlik utgångspunkt. Det svaret höll en bra bit in på 00-taket, men inte längre. De brukar också lägga till att Sverige fortfarande tillhör de med minst … Fortsätt läsa Justerade "sanningar"
Det kallades kapitalism
I senaste Dissent hittade jag en artikel som var både rolig, upplysande och relevant. En amerikansk historiker när och hur man började använda ordet kapitalism. Jag hade ingen aning att det finns en poäng att veta. Karl Marx använde i stort sett aldrig begreppet, och avstod förmodligen medvetet (redan en sådan upplysning skapar nyfikenhet). Han … Fortsätt läsa Det kallades kapitalism
Per Wirtén 