Man kan tolka Göran Hägglunds artikel i DN i dag på många olika vis. A) som ett sakpolitiskt försök att förbättra en svår fråga (flyktingarna från ISIS ochg Assads terror). B) ett spekulativt försök från ett svagt parti att klamra sig fast i Riksdagen även efter extravalet. C) ett tecken på hur borgerliga partier börjar … Fortsätt läsa Formgivning
Gula människor?
Varför har kineser och japaner beskrivits som gula? Det är lite obegripligt. Jag har aldrig sett en gul människa och ändå har föreställningen upprepats som en självklarhet, och i en rad uttryck som "gula faran". I senaste Ord&Bild försöker Ann-Marie Tung Hermelin besvara frågan i en essä där det personliga och idéhistoriska vävs samman på … Fortsätt läsa Gula människor?
Glöm aldrig
De borgerliga partiernas beslut att, med hjälp av två lyckliga sverigedemokrater, strimla landets kulturtidskrifter står tydligen kvar efter dagens möte i kulturutskottet. Det är egentligen otroligt. Andra mer kulturintresserade borgerliga politiker har protesterat. Men inget hjälper. Slakten ska fullföljas.Här är namnen på de ledamöterna som bär skulden. Per Bill (M), Cecilia Magnusson (M), Saila Quicklund … Fortsätt läsa Glöm aldrig
Borgerligt raseri
Dags igen. De borgerliga partierna vill sänka kulturtidskrifterna. Det var samma sak när den första alliansregeringen tillträdde 2006. Då var jag fortfarande chefredaktör för Arena. Tillsammans med ytterligare två eller tre tidskriftsredaktörer abetade vi envist för att stoppa sabotaget — och lyckades. Den gången fick vi intryck att frågan drevs av en ung moderat som … Fortsätt läsa Borgerligt raseri
Folket — ett ständigt orosmoment
Sedan demokratins genombrott har folket betraktats som ett ständigt orosmoment. Det ligger och morrar i bakgrunden, ungefär som tigrarna gör i böckerna om Loranga och Dartanjang, de som är inlåsta i den gamla ladan ute på gården. Vad skulle hända om någon öppnade portarna på vid gavel? Makthavare uppfattar folket — eller massan — som … Fortsätt läsa Folket — ett ständigt orosmoment
Arendt, Arendt, Arendt
Hannah Arendt upphör aldrig att fascinera. Som ganska nyanländ flykting i USA skrev hon 1943 artikeln "We Refugees" i den judiska tidskriften Menorah. Den finns översatt i senaste Glänta (2/2014). Där skriver hon bl a hur det tilldragna nationalstatssystemet med betoning på medborgaren som rättighetshavare uteslutit människan. Klassisk fråga hon skulle fortsätta utveckla senare. Så … Fortsätt läsa Arendt, Arendt, Arendt
Förvåning
Jag blir mer och mer förvånad. Först beslutet om nyval. Stort och starkt.Sedan kallar Magdalena Andersson och Stefan Löfven, som alltid varit så försiktiga, SD för nyfascister. Helt rimligt, med stöd bland många utländska forskare, även om jag inte delar deras synsätt. Jag anser att SD tillhör en annan, näraliggande och ickedemokratisk, idétradition: den radikala … Fortsätt läsa Förvåning
Mörkrets tid
Våren 1948 var dramatisk. I östra Europa föll länderna för kommunistiska kupper. Demokrater var återigen på flykt. Hur skulle det gå? Den 15 maj talade Herbert Tingsten i Uppsala om nödvändigheten att ta ställning. Hans ord "Vi är ensamma och ansvaret är vårt" är fortfarande lika irriterande, uppfordrande och befriande. Ingen kommer undan. En regeringskris … Fortsätt läsa Mörkrets tid
Expressen i dag
I dag skriver jag i Expressen om regeringskrisen. Bland annat så här: "Jag påstår inte att de borgerliga vill samverka med SD, men plötsligt öppnade sig en lucka, en möjlighet att återvinna regeringsmakten. Deras nästan triumfatoriska nej till samtal med regeringen efter SD:s sabotage i riksdagen är i det här ljuset inte gåtfullt, men avslöjande. … Fortsätt läsa Expressen i dag
En känsla av lättnad
Nyval! Det känns helt rätt. Ja, som en lättnad. Jag lyssnade på presskonferensen samtidigt som jag tog några av de ögondroppar jag blaskat omkring med i sju månader. Löfven har aldrig låtit så stark. Applåder för honom. Den rödgröna regeringen går till val på samförstånd och samarbete: Vi som vill kompromissa och ta ansvar, mot … Fortsätt läsa En känsla av lättnad