I onsdags publicerade Aftonbladet kultur en svårbegriplig artikel av Åsa Linderborg. Första gången jag läste kände jag en instinktiv våg av obehag. Andra gången avlöstes den av en stor osäkerhet. Vad vill Linderborg egentligen ha sagt? Jag uppfattar konflikten som i huvusak två: 1. Maidanrevolutionens vilja till demokrati och rättsäkerhet vs en järnhård krets av … Fortsätt läsa Är ukrainarnas kamp ett stormaktsinferno?

För några dagar sedan fick Eva, min fru, nytt jobb vid Linköpings universitet och lämnar därför sin gamla institution i Uppsala. Och i dag kom nyheten: Uppsala universitet finns inte längre kvar bland de hundra bästa på en engelsk rankinglista. I går kväll såg jag premiären på Jag ser dig vid Tempofestivalen, om Rena som … Fortsätt läsa Se Rena

I dag skriver Kristina Hultman en viktig, och otroligt välavvägd, artikel på DN kultur om hur affären Sture Bergwall behandlats i media. Först sprang alla i en riktning. Nu springer alla lika okritiskt i en annan riktning. Först var han seriemördare och nu är han utsatt för en sammansvärjning — som dessutom påstås haft en … Fortsätt läsa I dag

I dag öser Hanne Kjöller galla över sajten Rummet — en plats för rasifierade svenskar att dela erfarenheter och samtala. Rummet är separatistiskt. Vita är inte välkomna. Kjöllers sarkasmer är inte oväntade. De är typiska för DN:s ledarsida. Jag förstår inte varför Rummet kan väcka sådan ilska. Jag är ingen vän av särorganisering. Men det … Fortsätt läsa Varför så rädda?

Fantastiskt att Miljöpartiet tagit ställning för att EU ska ha beskattningsrätt. Närmare bestämt att Tobinskatterna ska gå in i EU-budgeten. Rätt oväntat. Jag antar att MP är första svenska parti med en så radikal ståndpunkt. I dag har jag hört hur de försöker bagatellisera det som nåt slags mellanstatligt ställningstagande. Men det är ju nonsens. … Fortsätt läsa Grön skattefederalism

Jag läste i morse att den ukrainska författaren Serhij Zjadan misshandlats av rysktalande etnonationalister i Kherkiv. Skärsår, blod, blåmärken och möjligen en knäckt näsa. Det låter faktiskt som det konstanta tillståndet hos människorna i hans roman Depeche Mode. Den kom på svenska i år, men skrevs för tio år sedan. När jag kom hem från … Fortsätt läsa Ukraina och Depeche Mode

I går såg jag Asghar Farhadis senaste film Det förflutna. Det var givet. Hans förra — Nader och Simin, en separation — var ju ett oförglömligt skilsmässodrama. Det förflutna är i någon mening också en film om en skilsmässa, men i likhet med den förra filmen utspelas själva dramatiken vid sidan av själva separationen. Även … Fortsätt läsa Asghar Farhadi for ever

På Godmorgon världen i morse fick Carl Bildt frågan om händelserna i Ukraina är en statskupp eller en revolution. Han våndades någon sekund och svarade sedan att det var inget av de två. Det är märkligt hur högern värjer sig för revolutionsbegreppet. En mer klassisk revolution än den i Kiev får man leta efter. Gatustrider … Fortsätt läsa Revolution